Källkritik på nätet

Vi har lyssnat på en intervju med Jack Werner som arbetar på tidningen Metro, där arbetar och leder han avdelningen Viralgranskaren. I intervjun pratar han om källkritik och hur olika människor hanterar detta, också om olika nyheter han har granskat och rett ut. Många svenskar har problem med källkritik och hur man vet vad man ska tro på och inte tro på. Enligt Werner så har problemen med källkritik ökat på grund av att vi har blivit fler, i den sociala världen. Vi är idag ca 5 miljoner svenskar på Facebook, så även om de som kan och vet hur de ska kritisera och leta på internet har ökat i mängd, så har även de som inte kan detta lika bra, ökat lika mycket. Jag anser att Werner har rätt, det är betydligt fler människor som engagerar sig på nätet idag, än var det var för några år sedan och det är omöjligt att alla dessa människor ska vara bra på att kritisera källor. Det är självklart enklare för de som anser att det är kul att göra detta, att kolla upp källor och granska de, men de som har andra intressen och anser att det inte är nödvändigt att granska sina källor lika noggrant, då blir det självklart svårare. Med tanke på vad jag nu har hört i denna intervju, så har jag insett att det är väldigt många människor som går på nästan vad som helst, även om nyheten är rimlig eller inte. Enligt mig så känns det som att vissa inte ens tänker till, ”skulle detta kunna hända, är det ens möjligt?” Jag är inte den bästa på att kritisera och granska mina källor men jag accepterar inte vad som helst, det måste vara rimligt och möjligt. När man väl kommer till en källa som verkar rimlig och som är svår att urskilja om den är sann eller inte, då blir det ett problem för mig. Jag anser att det är en bra idé att kolla på rubriken, se vad den försöker locka med, läsa nyheten/artikeln och tänka efter, är det möjligt att detta kan hända. När jag själv var inne på Viralgranskaren, så kände jag inte igen så många av exemplen som fanns på sidan men ett exempel stack ut lite extra. Det handlade om ett schampo som i detta fallet skulle ha gett äckliga bölder vid användning. Denna ”artikel” har jag sett flera gånger, på till exempel facebook. Jag har inte delat denna länk, men eftersom den har kommit upp på mitt flöde så har då flera av mina kompisar på facebook gjort detta. Jag anser att artikeln gör en nervös och man börjar undra om detta är sant, men när man väl ska gå in och kolla på vissa länkar som denna, så måste man dela de för att komma åt informationen. Dock så hade denna artikel ingen information att komma med även om en person hade delat inlägget. Men det är på det sättet de sprider sig, man blir nyfiken och undrar om det är sant, man känner igen schampot och det gör en nervös. Som de säger på viralgranskaren om denna artikel, så kan den ha uppkommit på grund av ett annat schampo som ska ha gett ut sig för att kopiera originalet. Denna kopia har då startat ett slags rykte om detta och det har bara växt. För att analysera detta ytterligare så kan man använda sig av en kommunikationsmodell, jag valde modellen Lasswell. Vem? Okänd informatör, men en av de första delningarna har gjorts på facebook. Vad? De vill skrämma upp de människor som använder sig av head and shoulders. Vilken kanal? En slags tidningsannons, på facebook. Till vem? Användare av head and shoulders. Vilken effekt? Uppskrämda kunder som tvivlar på produkten.   För att bli mer källkritisk på nätet så kan man enligt Jack Werner kolla upp sina källor. Ta en extra koll på vart informationen kommer ifrån, är sidan känd? Man kan också ta en titt på rubrikerna och se om de är för bra för att vara sanna.