Retorik

Retorik är en kommunikationsstrategi, som används för att övertyga. Enligt de gamla grekerna så bör man använda sig av tre saker för att kunna övertyga någon: Logos, faktabaserade argument             Pathos, känslor som talaren väcker hos publiken             Ethos, Talarens personlighet och karaktär.   Vi har lyssnat på två olika tal och analyserat de med hjälp av dessa tre, Ett tal av George W. Bush efter den 11 september 2001 och ett tal av Jens Stoltenberg efter massakern på Utöja. I George W. Bush tal, använder sig han av mycket bra argument, logos. Han pratar om vad som har hänt, vilka som har drabbats och hur amerikanerna känner för detta. Jag tror att detta är ett väldigt bra sätt att prata på, med hjälp av faktan som han tar upp i talet så rör han upp mycket känslor som påverkar människor och det hjälper till att övertyga de om vad han vill och att det är rätt. Som sagt så påverkar detta tal publiken väldigt mycket, de är otroligt engagerade och de applåderar åt allt han säger och jag tror att de gör det på grund av att han pratar om saker de bryr sig om, han pratar mycket om folket och nationen och det är en sak som för de samman, de känslor som han vill få ut och visa, börjar publiken ta del av med, ilska, styrka och sorg. Bush personlighet och karaktär är stark, när man ser honom känner man att han inte kommer svika detta. Han är dock inte känslig på det sättet som Jens Stoltenberg är, han är påverkad men inte ledsen. Jag anser att publiken är med honom på sättet som de är på grund av att han är så stark och övertygande, han ger känslan av att han vet vad han pratar om, han har memorerat texten oerhört bra och man känner att han vet vad han pratar om.   Jens Stoltenberg använder sig också av bra argument som är faktabaserade, jag tror att de båda två vet att det är ett bra sätt att trösta på och få fram ett budskap. Alla dessa argument påverkar publiken och det hör man, man hör människor som gråter och bryter ihop av sorg. Stoltenberg vill uppmärksamma och hylla de som lider och han gör det på ett sätt som är väldigt känsligt på grund av att han är så tydlig med faktan. Sorg, det är det jag ser att publiken känner av detta tal. Detta tal är inte samma sak som Bush, han ville påverka och starta krig men Stoltenberg vill trösta och hylla. Jag tror att publiken i Stoltenbergs tal är mer känslosamma på grund av att många av de kände folk som drabbades av detta, publiken som närvarade i Bush tal var mest kongressledamöter och andra inbjudna politiker och de påverkas inte på samma sätt. Stoltenberg är väldigt känslosam, han bryr sig och det syns. Men jag anser att talet är väldigt grovt, på grund av faktan som är väldigt målande.   De största utmaningarna för de båda var säkerligen att hålla samman alla tankar, att inte börja tappa kontrollen. De båda händelserna är stora och de måste hantera en slags sorg, något som kan vara svårt att göra när man samtidigt ska hålla ett tal för oändligt många människor.