Om Ica Maxi, en ren och dålig hållning i kökssoffan

Och så var de över, de långsamma dagarna på backen. Imorgon tar jag ryggsäcken och kängorna på och går kilometern ut till bussen. Men oj så bra jag haft det. Jag har suttit med dålig hållning i kökssoffan och frenetiskt låtit fingrarna dansa över tangentbordet. Jag har varit ute och sprungit genom en vintervit by och träffat min favoritgubbe som gärna vill berätta om älgkon med tillhörande kalv som höll på att bli påkörd men klarade sig i sista sekund och fråga med ett tandlöst leende om jag ska ställa upp i någon stor tävling som jag springer, jag skrattar och blir så varm inombords och springer ännu snabbare uppför backen tills skosnöret går upp. En dag stöter jag och F på en ren, den skuttar rakt upp i luften som att den busar, har aldrig sett en ren göra något liknande och kiknar nästan av skratt och skriker att den gärna får komma och bo med oss på backen. Jag åker in till stan i en stor stickad tröja och går länge och handlar mat på Ica Maxi, jag har en tendens att stanna länge där inne och hitta på historier om alla människor jag försiktigt iaktar medan jag sakta rullar kundvagnen framför mig. Förundras över hur alla människor bara går runt och inte bryr sig om varandra, jäktar mellan falukorv och västerbottensost för att hitta kalvfond någonstans i hyllorna, alla frenetiskt inne i sig själva och inga vänliga leenden eller småprat om vädret, alla bara jäktar vidare mot nästa vardagsärende. Jag går runt bland bokhyllorna och läser på baksidan på receptböcker och beundrar alla illustratoner på barnböckernas framsidor. Hittar inte boken jag söker. Sedan får jag gå på Myrorna och stå hur länge jag vill och bläddra mellan vintagejeans i på tok för stora storlekar. Jag hittar en keramikskål som till min förfäran har en stor spricka i botten, jag som verkligen fattat tycke för keramik på senaste. Hinner snegla på alla stickade tröjor också innan jag betalar för en sommarduk vi ska ha på altanen i sommar och ett grytunderlägg gjort av hästskosömmar, skämtar med F när jag kommer hem om att Trollfrej gjort den på slöjden, frustar högt över mitt eget skämt och får en puss i nacken och en kram bakifrån av honom. Susar fram genom skogen med Trollfrej och allt jag ser är pannlampans sken, har ingen aning vad som väntar framför oss eller runt om oss, all snö som singlar ner känns som bomullstussar fast svider ändå att få in i ögonen. Trollfrej vill senare stanna till på svärföräldrarnas gård, vi travar upp för deras backe och svärfar får klia honom på ganascherna innan vi motvilligt går hemåt igen. Jag andas djupa andetag. Maten jag lagar dessa dagar får lite extra kärlek, jag njuter av att slippa värma en trött matlåda i skolans micro och varvar tv-serier på datorn med skolarbete. Trivs medan jag leker med Knut, hans ögon lyser av bus, han vevar mot mig med sina små tassar och i nästa sekund ligger han på rygg i min famn och kurrar. Jag är så fylld av energi och kärlek efter tre dagar hemma.