Om mina spirituella djur

Söndagar är mina hästdagar. Jag försöker att ställa väckarklockan på sissodär lagomt tidigt, sedan går jag de trettio-fyrtiotal metrarna till stallet och önskar mina grabbar en god morgon. Jag måste alltid liksom prata med dem, frågat hur natten varit, berätta om min dag, vilket humör jag är på. Pussa deras stora, mjuka mular är ett måste, hur bråtom det än kan vara på vardagsmorgnarna. Imorse tog jag fram Årvak i pysselhörnan och satte igång med att dra av honom alla fyra skorna, svetten lackade i min varma stalloverall men av kom skorna och nu är han redo för några veckors plumsande i djupsnö.När stallet på backen var mockat och klart så åkte jag iväg till mitt jobb på travskolan inne i stan. Solen strålade och barnen var så himla gulliga och fina idag, vi hade verkligen toppenkul. Strax ska jag ut igen, jag ska ta en kort barbackatur på Årvar under stjärnorna. Jag känner hur jag dras tillbaka till mitt yngre jag ju mer jag håller på med hästar. Får flashbacks till tonårstiden med sommarponnys, ridturer i a l l a väder och motionsjobb på isen med Görans kallblod.Det jag försöker komma fram till, är hur glad jag är att jag har dessa fyrbenta i mitt liv. Inte bara mina två egna utan också ponnysarna på jobbet, älskar att vara där och umgås med barnen varje söndag, kan inte förstå att jag får betalt för att sånt drömjobb. Om jag hade ett spirutuellt djur så skulle det definitivt vara dessa fyrbenta, lurviga, vackra kraftpaket.