Ibland blir det inte som man tänkt sig

"Alltså Erika, jag vet inte hur jag ska säga det här... Men Adele har ställt in"På en sekund gick jag från sömnig och grinig till klarvaken och i hopp om att allt var ett skämt, jag bara väntade på att Gustav skulle börja skratta men så blev det inte. Konserten som vi längtat efter sedan november och som vi tagit oss ända till London för var alltså inställd. Efter att det otänkbara sjunkit in en smula var det först bara en stor tomhet, sedan ville vi kasta kuddar i väggen och därefter visste vi inte om vi skulle skratta eller gråta. Vi tog ändå tag i saken, två timmar efter beskedet nått oss, och gick ut och shoppade, fortfarande med förhoppningarna om att det inte var sant. Jag var, och är fortfarande så himla himla ledsen för att det blev såhär. Inte jättemycket för min egen skull, för visst var det otroligt tungt att ta in något sånthär när man taggat så länge men jag hade ändå sett Adele en gång förut så det gjorde extra ont i hjärtat att veta att Gustav skulle gå miste om sitt livs konsert med sin största idol.Vi gjorde det bästa vi kunde av dagen, shoppade, gick på afternoon tea och försökte tänka på annat. Tillslut åkte vi ut till Wembley på kvällen, vi hoppades men det blev en nitlott. Dock hade flera fans samlats, tillochmed fler än vi trodde, runt 200 pers och satt upp flaggor och citat och stod och sjöng Adeles låtar och det var verkligen jättefint. Även fast vi ramlade över en stor motgång är jag så otroligt glad att vi åkte iväg. Helt själva vilket självklart innebar ett stort ansvar, en utmaning men även ett äventyr som jag tycker att vi skötte galant. Att åka iväg på detta viset stärker en verkligen som person, man behöver ha full tillit för den man åker med men även för sig själv. Jag har bevisat för mig att jag faktiskt kan saker och ting, även fast man stöter på motgångar. Att åka med Gustav var verkligen jätteroligt, vi kompletterade varandra perfekt. Jag är så otroligt tacksam och glad för att ha en vän som honom, som håller ner min klänning när det blåser och jag tvunget måste ta bild på Towerbridge men inte vill skapa nakenchock, som tar löpet i alla lägen och diskuterar konspirationsteorier om kvällarna. Och mycket mycket mer.  Jag hoppas att han också är nöjd med resan för det är jag verkligen, även fast det blev som det blev och jag skulle verkligen vilja göra om det, kanske med hela gänget nästa gång och gärna med en konsert också som inte blir inställd.