All around the world

Min gamle naturkunskapslärare i gymnasiet, Gustaf Stenow, sade i tidernas begynnelse till klassen på Katedralskolan i Växjö något i stil med att om vi kommer till södra halvklotet ska vi kolla hur det förhåller sig med vattnet när det rinner ur handfatet, om det virvlar åt höger eller åt vänster. Han visste förstås hur det förhöll sig, men lite klurig som han var tror jag att det nästan var lite som att vi fick en liten hemläxa inför framtiden och kanske till och med skulle rapportera. Det är väl inte precis så att man ligger sömnlös på nätterna och funderar på om vattnet lämnar handfatet medsols eller motsols – det är ju klart viktigare att det verkligen överhuvudtaget rinner ut och att det inte är stopp i avloppet – men den där lilla uppgiften fastnade i huvudet från Stenows lektioner. En annan sak han sade var att det att lämna blod är det enda lagliga sättet att tjäna pengar på sin kropp och så var det att vi skulle kunna rabbla fotosyntesen rakt upp och ner om vi så blev väckta mitt i natten. Det senare kan jag definitivt säga att jag inte kan, men det där med vattnet torde förstås kollas. Att Ecuador torde betyda ekvator kräver inte många högskolepoäng att räkna ut och naturligtvis skär ekvatorn genom bl.a. just Ecuador. Jag har passerat ekvatorn landvägen på åtminstone en resa tidigare och det var då i Uganda. Det blev fotostopp längs vägen vid ett stort betongmonument då vill jag minnas, men inget annat. När det nu bar iväg till vad som väl måste ha varit utkanterna av Quito blev det förstås stopp vid ekvatorn där och att vi var på rätta stället skulle det visa sig att det inte rådde någon som helst tvekan om. Och det är där vattnets virvlande kommer in i bilden. Tydligen har det förr i tiden varit lite si och så med exaktheten med ekvatorns position och det finns en större och dyrare park att besöka i närheten, men jag och den grupp jag åker med – eller valda delar av den – tog oss till något som hette Museo de Sitio Intiñan och det skulle väl på något sätt vara mer traditionellt och mer äkta. Och om man nu möjligen tagit fel på ett par hundra meter på det andra stället med stort monument och allt var man på det här sättet med modern GPS-teknik right on spot. Den guidade turen som bl.a. gav fiffiga tips om hur man på gammalt indianvis krymper människohuvuden till mer behändiga format avslutades med en experimentdel. Bland andra bevis på ekvatorns specialkraft visades att man mitt på ekvatorlinjen kan placera ett ägg stående på höjden och att det i amerikanska filmer förekommande fyllekörningstestet där man ska gå på en rak linje utan att vingla är omöjligt att klara på ekvatorn, oavsett hur nykter man för tillfället råkar vara (åtminstone med slutna ögon). Och så var det så det slutliga beviset med vattnet. Ett vattenkärl placerades mitt på ekvatorlinjen och några små blad var placerade på vattenytan för att åskådliggöra. Det visade sig vara så att just där på jordklotets midja rann vattnet rakt ut när pluggen drogs. Ingen virvel alls, varken med- eller motsols. Nähä. Kärlet flyttades ca tre meter söderut från ekvatorlinjen, pluggen sattes i igen, vattnet med bladen hälldes tillbaka och så drogs pluggen en andra gång. Jodå, nu virvlade vattnet och bladen medsols. Samma procedur igen ca tre meter norrut från ekvatorlinjen. Och nu: motsols! Det var mycket tydligt när det visades på det här viset. Häftigt faktiskt och det är nästan bud på att uppsöka den gamle Stenow vid hemkomst – om han fortfarande är alive and kicking. Det var några år sedan jag senast träffade på honom, då i Växjö konserthus när Joe Labero lite på hemmaplan skulle visa upp helt andra tricks. Vi passerade ekvatorn igen ett par dagar senare och naturligtvis fanns det markörer av det hela även där. Egentligen ska det väl vara några ritualer när man passerar ekvatorn, i alla fall har jag för mig att det förekommer till sjöss. Det var åtminstone så när man passerade norra polcirkeln med båt har jag fått erfara. Min pappa och jag gjorde hela Hurtigruten längs Norges kust 2011 och då förekom något slags jippobetonat polcirkeldop ute på däck. Det var meningen att man skulle köa sig fram till där personal väntade med iskallt vatten med isbitar i och så fick man en dust av det hela hällt i nacken. Pappa stultade fram stödd på sin rullator och fick sin beskärda del av det iskalla och därtill värmande applåder. Jag kunde då förstås inte vara sämre utan fick vackert komma efter och få min tilldelning hälld i nacken. Vad eventuell/trolig ritual till sjöss vid ekvatorn är har jag ingen kunskap om. 4000 mil brukar man lite avrundat säga att ekvatorn är och det känns som en bra måttstock på avstånd på exempelvis hur långt man kört med sin bil. Jag vill minnas att min tidigare bil, liksom nu en svart Volvo S60, hade rullat ungefär sju varv runt jorden när framfarten abrupt stoppades i sviterna av en påkörd vildkanin (eller möjligen hare) i våras. Kaninskrället träffade kylaren och allt kylarvatten rann ut och jag hann köra en nattlig mil innan jag upptäckte att det skett någon skada utöver kaninens plötsliga och oväntade dödsfall. Att jag sedan körde ytterligare lite från min upptäcktsposition mitt i mörkaste Småland gjorde att motorn skar helt och bilen tyvärr därmed fick kasseras. Den ersättande S60:n har rullat på bra utan kaninincidenter och den har snart kommit upp i ett halvt varv runt jorden redan. Att solen är stark vid ekvatorn har jag också fått känna på. Jag passade på att snagga mig kort innan avresan hemifrån och trots att det var ganska molnigt i Quito känns det i hårbottnen att jag lyckats bränna mig lite grann. Jag borde förstås ha haft någon slags huvudbonad. Man lär sig tydligen aldrig för än värre var det en gång för många år sedan. Minns jag rätt var det så att jag lät hästsvansen falla i Vang Vieng i Laos då – och om inte var det i alla fall med utgångspunkt i mer hår jag lät snagga mig än kortare än nu för en billig peng där – och efter det åkte jag rakt ut till havet någonstans på mitten av Vietnam och gick en lång strandpromenad. Då brände jag mig rejält uppe på skulten. Nu var det inte lika illa, men ändå. Datumlinjen har jag också passerat vid tillfällen, men det är en helt annan historia. Här fick det nu bli fokus på ekvatorn, latitud 00°00’00’’.