Best of you

Ja du, Ulf Lundell, du lär inte läsa detta men en del kvällar är det bättre än andra. Jag håller fortfarande spelningen på Fårö som sommarens bästa, men Borgholm, Dalhalla, Öja med flera ligger inte långt efter. Och i Varberg levererade du dessutom den bästa setlistan på turnén. Det var det allt överskuggande jag tänkte på när det närmade sig slutet på konserten, att det här var en riktigt bra setlista. Inte för att det brukar göra det, men det fanns verkligen inga som helst dippar den här kvällen. Allt är förstås subjektivt, men flera andra konstaterade också oprovocerat efteråt att det var en väldigt bra setlista. Så tack för den, Uffe/Herr Ulf. Jag tar mig friheten att låna den av dig på Instagram utlagda setlistan också för att stadfästa hur det var, ungefär. Men som sagt var, du lär inte läsa det här. Men tack ändå! För ännu en fin kväll. Trupperna samlades åter till en Lundell-konsert på ännu en fin sommardag och för undertecknad och min brother in arms och roadtripkompis Roger innebar det tidigt tåg från Stockholm (efter Skansen) tillbaka till den i Värmland parkerade bilen och sedan med den ner till västkusten. I annan bil färdades Micke och Prytz och vi hade lite kontakt längs vägen. Söderifrån anföll Jenniffer och Nettan och jag blev uppringd av fotografen Jan som frestade med grill vid stugan – ”glööööödbädd” som han uttrycker det – men vi valde att köra raka spåret till Varberg. Andra strömmade till från när och fjärran och många av oss hamnade på Hamnpaviljongen för pizza eller annat. Och något i dryckesväg. Innan dess hade Roger och jag som var tidigt i stan efter vår tidiga start hunnit med att snubbla över de flesta i bandet och även få med oss soundchecket från den del av Societetsparken som var utanför stängslet. Beledsagat av någon i kylväska kyld pilsner fick vi från det höra två turnépremiärer, Bente och Chans, och även Under månen i natt. Det bådade gott inför kvällen. Inte minst den senare låten då. Den trodde jag blev unikt framförd för oss som var i Härnösand eftersom den där spelades en kvart efter 50-årsjubiléet för månlandningen, men kanske skulle den komma igen i Varberg. Och det gjorde den. Efter mat och dryckjom, förbrödring och försystring (finns det ordet?) på Hamnpaviljongen drog det ihop sig till nedsläpp och vi i det relativt stora gäng som var där rörde oss i olika konstellationer mot entrén. Från där utanför premiärhörde jag för övrigt låten När vi var kungar för några år sedan. Jag råkade då passera just som den kördes på soundcheck. Efter vad jag kan se kom den inte på själva konserten då, men det där måste vara första gången jag hörde den för jag minns att jag försökte uppfatta vad som sjöngs. Den här gången hörde vi soundchecket från andra sidan, men entrén var längs vägen mot fästningen och det var därifrån jag hörde När vi var kungar för första gången. Vid fästningen har ju för övrigt en och annan konsert hållits tidigare, men nu var det i Societetsparken liksom senast och även det är en fin miljö. På gruppresa i Afrika 1996 var dottern till de som på den tiden drev det populära utestället Societeten där i parken med och jag var inom där och hejade på henne någon gång efter resan. Ytterligare besök på Societeten har det blivit sedan dess, men den här augustikvällen 2019 blev det inget sådant. Det blev fullt fokus på konserten. Återseenden är som jag redan skrivit om tidigare en rolig del av det att gå på konserter och inför den här spelningen hade jag blivit kontaktad av den i Varberg boende Gert. Han liksom jag är både musikintresserad och intresserad av att resa (ja, vem är inte det?) och vi var på samma gruppresa i Sydamerika för halvtannat år sedan. Han hade positionerat sig långt fram till vänster och jag letade mig dit. Ett kul återseende. Halldin var där också och honom träffar man på titt som tätt i lundellsammanhang inte minst. Naturligtvis trevligt att träffa även honom. Vi åkte till Isle of Wight Festival tillsammans för några år sedan, han och jag, och fick där med oss en massa bra musik. Bruce Springsteen headlineade en kväll, Tom Petty en annan. Bara det! Så drog det då igång igen, ett dygn efter förra gången. Då Skansen, nu Societetsparken i västkustska Varberg. Ännu en skön sommarkväll, perfekt för livemusik, och det började som vanligt med Tranorna kommer och de låtar som tämligen statiskt följer på den. Där är det inga större undantag från gängse standard, men åtminstone jag klagar inte när jag får Kär och galen, Ut ikväll och Evangeline där som låt 2, 3 och 4. Det hopp om turnépremiärer – alltså låtar som inte spelats tidigare på turnén – som ingavs under soundcheck var inte förgäves och senare kom även Chans, men först ut var Bente. När det sedan snart efter det även stod klart att Under månen i natt togs till heders igen kändes det mycket bra. Willie Niles Vagabond moon i svensk tappning från det bästa coveralbumet ever, Sweethearts. Nästan ditt namn, Senare år, Den vassa eggen, Om det här är vintern… Just sayin’. Och så avrundningen med extranumren Hon hör mej galen, Om sommaren och (Oh la la) jag vill ha dej i första svepet. Lång story igen i Om sommaren, nu förlagd till Varberg och det var tångbad och annat inblandat. Begreppet ”tångsex” myntades, bara en sådan sak. Och så efter nytt inrop Snön faller och vi med den och Rått och romantiskt. En fulländad konsertkväll som landade på lite drygt 2 timmar och 50 minuter. Förr var det ordning på mig, då noterade jag för egna ögon låtlistor och även hur långa konserterna var. Nu är det inget riktigt styr på det. Man får förlita sig på att någon annan gör det och då kan man inte vara helt säker på att det stämmer. Jag ser exempelvis att Lundell själv missat att få med Snön faller, vilken kanske var en justering i sista minuten. Desto mer njutning i stunden kanske när man inte känner att man ”måste” notera låtlistan, men summan av lasterna är som det heter konstant så det blir väl möjligen istället mer av fotograferande. Därför ännu en gång onödigt mycket bilder till det här inlägget. Men härda ut, snart är turnén över. För att travestera Lars Winnerbäck blev Varberg ännu ett segertåg. Lundell och hans lysande band drar land och rike runt och lägger det för sina fötter. Det är verkligen en mycket bra turné. Tyvärr var denna kväll i Varberg Karin Hellqvists sista med bandet (för den här gången får man hoppas). Av uppenbara skäl – hon är höggravid – blir det nu att lämna över till ersättaren Anders Nygårds under som det verkar resten av turnén. Karins fiolspelande har verkligen höjt en del låtar till nya nivåer och är en starkt bidragande orsak till att det är så bra i sommar. Den här fredagskvällen i Varberg blev hennes sista gig och hennes deltagande avslutades med en magnifik konsert – och inte minst en magnifik setlista. Så sammanfattningsvis… tack, ”Herr Ulf”, för ännu en härlig konsert! Det finns mycket mer att hämta ur låtskatten, men den här kvällen såg du till att ge oss den bästa setlistan i sommar.