Bullet with butterfly wings

Frida Snell, är det namnet bekant? Förmodligen inte för de flesta. Hon har i alla fall gjort en mycket fin version av låten Bullet with butterfly wings och jag tror att det var den första låten jag hörde med henne. Jag köpte skivan som den finns på och det finns annat som också är bra på den, men den låten är den som fastnat. Och på något sätt fick jag nys om att det var en låt som kom från bandet Smashing Pumpkins (som åtminstone numera verkar vilja ha med ett The framför namnet). Ibland har sådant lett till att jag kollat upp artister jag inte känt till och så har det i sin tur lett till ytterligare skivköp och konsertbesök. Så har dock inte varit fallet med The Smashing Pumpkins så de har tämligen fullständigt gått mig förbi. Och Frida Snell hörde man snart inte heller något om, men för några år sedan såg jag henne i någon konstellation som hette Frida & the Coolants på Akkurat i Stockholm så i någon mån är hon kanske fortfarande aktiv. Men inte var det där på Akkurat något i klass med hennes version av Bullet with butterfly wings och albumet Black Trillium som den finns på. Igår stod just The Smashing Pumpkins på Gröna Lunds scen i kungliga hufvudstaden och jag frågar mig nu varför jag inte har lyssnat mer på dem? Det känns som att jag nog har missat något. Det var verkligen en bra spelning rakt igenom vill jag påstå, både de egna låtarna och de covers som gjordes. De gav sig på Street fighting man, Friday I’m in love och Wish you were here. Och självklart kom även Bullet with butterfly wings, låten jag helst av allt ville höra. Den är bra med dem, men jag håller ändå Frida Snells version mycket högre. Den sitter som en smäck så att säga. En bra låt är det helt klart och det visade sig att det var fler låtar jag kände igen trots att jag inte alls har lyssnat in mig på bandet. Det är nästan lite av en gåta hur de gått mig förbi så mycket som de gjort. Bandet bildades i Chicago 1988 så jag har haft gott om tid på mig att hitta till dem. De har ju faktiskt varit aktiva i tre decennier, men det är alltså inget jag riktigt fastnat för. Inte förrän nu egentligen. Det var lite som en aha-upplevelse igår på Grönan. Av en slump har jag ändå sett The Smashing Pumpkins en gång tidigare, på festivalen Lollapalooza när den var i Santiago de Chile 2015. Det var på en resa som tagit oss från Rio söderut till allra sydligaste delen av Sydamerika och sedan norrut på andra sidan som vi kommit fram till sista anhalten och vi hade några dagar i Santiago innan de flesta skulle åka hem och några av oss skulle åka vidare till Påskön. En av de första dagarna där (förmodligen den första) var vi ungefär tio stycken som drog iväg på en dagsutflykt till Valparaiso och när vi skulle åka därifrån med buss med bokad avgångstid gick inte det eftersom en skogsbrand härjade längs vår väg. Det blev kraftiga förseningar och vi hamnade nog på olika bussar som tog oss tillbaka till Santiago genom att köra på andra vägar än den närmaste. När vi var tillbaka i Santiago var vi så sena att det tänkta lokala transportmedlet (tunnelbana har jag för mig) hade slutat gå så det fick bli taxi till hotellet. Jag satt då framme och pratade lite med chauffören och han frågade om vi var i Santiago för festivalen. Festival? Det hade jag ingen koll på. Var det några kända namn på den? Chauffören nämnde Robert Plant och då förstod jag att det nog var någon lite större tilldragelse och inte något slags mer lokal festivalhistoria och vid frukosten på morgonen efter googlade jag mig fram till att det alltså var Lollapalooza som var på gång. Jag tipsade några andra i gruppen som var musikintresserade och det slutade med att vi var ett litet gäng som köpte biljett till båda dagarna. Och då fick vi bland annat se Kings of Leon, Jack White och Robert Plant. Och The Smashing Pumpkins. Det var säkert en helt OK spelning, men jag minns inte att jag tyckte att det var så bra som jag tyckte igår. Sent ska syndaren vakna. Jag var i alla fall alltså mycket nöjd med gårdagens spelning på Grönan och det får nog bli att kolla upp lite mer av vad (The) Smashing Pumpkins gjort genom åren. Jag tror inte att jag har en enda skiva med dem. Det skulle förvåna mig om jag har det. I den mån man fortfarande köper på sig CD får det kanske bli att jag gör det. Om inte annat så finns ju förstås Spotify. Och jag ser gärna bandet live igen. Och hemskt gärna Frida Snell om hon skulle få för sig att ta upp sin solokarriär som det nog inte blev mycket av trots att det verkade lovande. Jag skulle verkligen vilja höra henne framföra framför allt just Bullet with butterfly wings live. Det kan man nog bara drömma om så jag lär få nöja mig med att lyssna på henne på andra sätt och kolla på detta (nedan) från You Tube. Visst gör hon låten bra?! https://www.youtube.com/watch?v=75lN73ujgBU