Driving one of your cars

Jag hyrde bil för en dag igår. Efter några dagar med sightseeing, softande och en konsert i Auckland kände jag att jag ville ut och titta på lite annat. Eftersom jag skulle med flyg tidigt nästa morgon (d.v.s. idag) hyrde jag den med avhämtning på flygplatsen kl. 6.00 och för ändamålet steg jag upp redan vid 4 efter något lite av sömn på mitt alltför varma hostelrum i centrala Auckland och åkte sedan med flygbuss + shuttle bus till uthyrningsfirman. Jag hade när jag sökt på något annat stött på lite oroande information på nätet om att det inte räckte med bara vanligt svenskt körkort och när jag väntade på att kunderna före mig skulle bli klara fick jag mina farhågor i någon mån bekräftade av information på väggen hos uthyrningsfirman. Körkort måste vara med information på engelska eller översatt till det språket! Man skulle kunna tycka att ett EU-anpassat körkort som väl torde fungera överallt där oavsett språk även skulle kunna fungera i ett land som är så pass nära ihopkopplat till det visserligen brexiterande Storbritannien som Nya Zeeland, att de där skulle kunna känna igen informationen på det standardiserade körkortet. Men så inte. Jag hade ett internationellt körkort en gång i tiden, ett brunt i papper som man skaffade genom Motormännen vill jag minnas. Det var om jag inte missminner mig inför eventuellt bilhyrande i Grekland 1987, men kan också ha varit behövligt vid körande i Australien på första resan dit samma år. Något internationellt körkort har inte behövts sedan dess hursomhelst och tanken har inte ens slagit mig att skaffa sådant. Men nu hade det behövts. Nyzeeländsk lag gällde och då skulle det finnas körkort på engelska eller översatt till det. Jaha... så vad nu? Skulle jag behöva betala hyrbilen utan att kunna använda den och ha ett dygn på flygplatsen innan nästa morgons flyg? Jag hade ingen lust att dra in bagage och mig själv till Auckland igen för att sedan återvända kommande morgon. Räddningen fanns i att kopia på pass och körkort skulle kunna mailas och skickas till någon trots söndag fungerande myndighet som skulle översätta mitt pass. Vad finns att "översätta" på ett körkort?! Det är namn, födelsedatum, datum när man klarat uppkörningen, datum när körkortet går ut. I princip så. Det behövde i alla fall göras om jag skulle få sätta mig bakom ratten på det tänkta fordonet. Eftersom det ännu var utanför ordinarie kontorstid skulle det bli dyrare, men om jag väntade till kl. 8 med att få dokumentet ordnat skulle det landa på lite billigare drygt 300 kr. Jag valde det alternativet. Sådan panik hade jag inte med att komma iväg. Framåt 9 var allt klart och visserligen hade jag förlorat 2-3 timmar, men nu hade jag en översättning av mitt körkort och skulle vid behov kunna använda det även på andra håll fram till att ordinarie körkort förnyats (nästa år). Så var jag då till slut ute på vägen igen. I vänstertrafik. Med högerstyrd bil. Och det har sina sidor när man är lite ovan. Framför allt vänstersidor. När jag hyrde bil i fem dagar i Australien tidigare på resan och körde söder om Melbourne kom jag inte längre än till första minirondellen innan jag missbedömde hur mycket bil det fanns på vänster sida om ratten och så körde jag i den höga vägkanten med vänster framhjul med en rejäl smäll när jag skulle ut ur rondellen. "Aj då, där gick nog däcket!" hann jag tänka, men det klarade sig. Det var bara navkapseln som blivit lite lätt deformerad. Efter den malören utvecklade jag ett litet mantra att tänka på när jag satte mig i bilen för att köra efter ett stopp och ibland under körning: "vänstertrafik, vänstersidan, marginal". Det gick sedan utan vidare incidenter, åtminstone utan personskador eller materiella sådana. Man kommer in i körandet med en bil som inte är ens egen även om den råkar vara högerstyrd och förväntas framföras på vänster vägbana - med allt vad det innebär. När jag nu kastade mig ut i den nyzeeländska söndagstrafiken kände jag mig efter Australien ganska hemmastadd med att köra i vänstertrafik, men helt utan fadäser blev det inte ändå för när jag vred in för att fickparkera på vänster sida vid Mount Maunganui hade jag väl glömt det där med vänstersidan. Jag kom för nära den mycket höga refugkanten och åsamkade spoilern på bilen en liten deformering. Helt lätt är det inte att anpassa sig till vänstertrafiken. Det är i alla fall inte alla som har lika lätt att byta från höger till vänster som Annie Lööf. En dag med bilkörning med fina vyer var det i alla fall. Nya Zeeland bjuder på vackra berg och kullar och det var mycket boskap som gick och betade lite varstans. Det blev inte så mycket fotograferat, men jag njöt i fulla drag av att köra runt i det där lantliga landskapet på Nordön. Nu får det visa sig om biluthyraren bryr sig om att beivra den lilla skadan på spoilern. Det fanns en hel del småskador på bilen från tidigare och de verkar inte åtgärdas om det bara är ytligt och inte påverkar själva körningen. Det ingick förstås försäkring, men det var något bökigt med att jag bokat på nätet genom en firma som liksom bara förmedlat affären gentemot själva biluthyrarfirman. Därför ställdes någon slags säkerhet på ca 5 000 kr vid eventuell skada till biluthyraren. Jag hoppas verkligen inte att de har mage att kvittera ut så mycket pengar från mig för en ytlig skada som de ändå inte kommer att åtgärda, på en bil som rullat över 11 000 mil. Själv körde jag lite knappt 68 mil igår och jag får väl se om jag vågar kasta mig ut i trafiken i högerstyrd bil igen eller om det blir att jag framgent begagnar mig av andra färdsätt. Det blir kanske billigare.