Fössta tossdan i mass

Jag vill bara göra er uppmärksamma på att det idag är fössta tossdan i mass (eller på rikssvenska första torsdagen i mars), Smålands högst inofficiella nationaldag. Detta firas då med fördel med ”massipantåta” (marsipantårta). Det hela handlar om att vi smålänningar inte uttalar bokstaven r i alla lägen, i synnerhet inte i kombination med s. Och då blir det ”fössta”, ”tossdan”, ”mass” och ”massipan”. Det ska tydligen ha börjat med en Facebooksida för några år sedan, att det här uppmärksammades, och så har det utvecklats från det trots att det väl är lite av drift med den egna dialekten. Jag gillar dialekter. Eller… en del mer än andra skulle man väl kunna säga. För att inte stöta mig med någon vill jag inte dra upp vilka jag tycker är mindre fina, men gotländska är ju av många hållen för att vara en särskilt vacker dialekt och där kan jag i alla fall hålla med. Det är något speciellt med gotländska. Det har väl genom ökat resande och flyttande inom landet annars blivit så att dialekterna förlorats en hel del jämfört med hur det var förr. Och tillkomsten av radio och TV har nog också gjort en del för att språket blivit mer utjämnat och att dialekterna blivit mindre utpräglade. På sätt och vis är det nästan konstigt att de fortfarande finns kvar som de gör. Emellanåt kan dialekter vara lite påfrestande ändå. Jag kan störa mig på att meteorologen Nils i SVT på bred skånska kan säga att det exempelvis kan bli upp till 15 ”grraaadår” på sina håll – grader på rikssvenska – eller att (oftast tror jag) stockholmare m.fl. säger ”tjugi” när det heter tjugo, men mer gnäll än så ska det inte bli när det kommer till dialekter för jag tycker ju egentligen om dem. Och just när det handlar om ordet tjugo anar jag mig till att jag nog kackar lite i eget bo eftersom jag tror att jag själv har en dragning åt e när jag säger det ordet, att jag alltså snarare uttalar det lite grann åt ”tjuge” än rent tjugo. Bäst att lämna det ämnet kanske… Man brukar ju säga småländska, skånska, gotländska, värmländska o.s.v., men egentligen finns det ju också en massa nyanser inom dialekterna. Jag minns från gymnasietiden att man bara på vissa ord eller uttal ganska säkert kunde veta från vilken ort eller del av Småland någon kom trots att det kunde skilja bara några mil. Hos en del var det i alla fall på det viset. Så lokalt kan det alltså vara. Kalmar skiljer sig från Nybro, Växjö från mer nordliga småländska städer o.s.v. Man hör det nog mest om man är från i det här fallet Småland, men att det skiljer på skånskan i Malmö, Helsingborg och exempelvis Hässleholm är också helt klart och det är säkert samma med Värmland och andra landskap. I norr ska det väl finnas en del platser som har mer utpräglad norrländsk dialekt än andra och Listerlandet i Blekinge utmärker sig på sitt sätt med att var lite extra svårt att förstå om det är någon riktigt gammal fiskargubbe där som säger något. Man får väl hoppas att dialekterna inte slätas ut alltför mycket i framtiden, men viss risk finns nog. Denna marstorsdag är det i alla fall småländskan och Småland som firas. Någon ”massipantåta” tror jag inte att jag kommer över här på Kap Verde, men det kanske kan få bli en bit cheesecake på Cam’s eller något annat gott istället. Jag får låna in en bild på tårta, förlåt ”tåta”. Och så får jag flagga lite också.