Från just den här positionen

Nöjesparken Gröna Lund i Stockholm är egentligen helt värdelös om man ska se en konsert eftersom det nästan alltid är alldeles för mycket folk och trångt, men artistuppbådet de bjuder på är omfattande och när det så kallade Gröna kortet som gäller för inträde hela säsongen bara kostar 290 kr är det ju närmast att betrakta som gratis jämfört med de flesta andra konserter man går på. Så blir det att man står där i publikhavet titt som tätt och svär ve och förbannelse över att man ser dåligt från var man än befinner sig. Om man inte orkar stå och vänta länge i stekande sol eller kanske regn framför scenen. Längst fram ser man förstås bra. Det finns någon slags VIP-balkong till vänster där understundom någon kändis skymtar, men riktigt vilka som har tillträde dit är högst oklart. Därifrån ser man bra och där känner jag varje gång att jag skulle vilja vara. Och så finns det en liknande historia rakt ut från scenen. Även där någon gång någon man känner igen från TV eller annat (Johan Rheborg med analog kamera på magen i förrgår exempelvis), men mest är det vanliga dödliga även där. Till båda de ställena krävs uppenbart ändå något specialpass av något slag så oftast får man stå nere i folkmassan och försöka se något så gott det går.  Men så finns det en lite finurlig plats som man kan gå upp på för lite överblick utan att ha någon specialbiljett och det är till höger om scenen, ovanpå gyros- och hamburgerserveringen. Dit har jag sökt mig både i förrgår när Veronica Maggio gjorde sin tredje konsert på raken och det var knökfullt där nere och igår när Kris Kristofferson stod på scen inför en betydligt mer fåtalig publik. Från just den positionen får man en ganska häftig vinkel att ta bilder och jag har gått upp dit även några gånger tidigare. Det funkar när det inte är för mycket av tälttak som skyddar ljus och ljus vid sidan på scenen. Ljudet är dåligt, men utblicken över publiken är magnifik och det kan bli lite fräcka bilder på aktuell artist med publik bakom. Och inte minst när man tröttnat på att stå där nere i trängseln och se dåligt kan det vara trevligt att ta sig upp dit. När jag igår skulle lägga ut en bild därifrån på Facebook fick jag också ett så kallat ”minne” från Facebook och då var det en bild på Marilyn Manson tagen från precis samma plats exakt ett år tidigare. Och som om inte det räckte fick jag efter att jag publicerat det här inlägget ett nytt "minne" på Facebook, en bild på Alice Cooper i Hollywod Vampires tagen från samma plats dagen efter Manson i fjol - så jag lägger till den bilden också. Bra plats det där och när man står där kan man faktiskt ibland tänka att just det här är den bästa platsen på Grönan, om än med udda vinkel och dåligt ljud. Ja, nu har det då blivit tre kvällar på raken på Grönan och det är ju redan det onekligen valuta för pengarna, för de 290 kronorna. Jag har sett de två sista av de tre konserterna Veronica Maggio haft tisdag, onsdag och torsdag och alltså Kris Kristofferson igår. Han har ättlingar i Dalarna och fyller 83 på midsommardagen, men är still going strong och turnerar alltså fortfarande. 85 minuter blev det på scenen för den gamle. Rösten är inte vad den varit, men det är ändå kul att se och höra honom framför klassiker som Me and Bobby McGee, Help me make it through the night och Sunday mornin’ comin’ down. Och Veronica då. Maggio. Jag kunde inte med henne alls när hon dök upp med sina första låtar, men sedan jag sett henne live på Stadion inte minst har hon vuxit i mina ögon. Och nu slog hon något slags publikrekord på Gröna Lund genom att på tre dagar väl i princip fylla området med dagens maximala antal besökare 17 000. Det blir ju då drygt 50 000 på tre spelningar. Hon slog därmed rekordet för tredagarssession som fram till nu tydligen innehafts av Louis Armstrong. Han gjorde tre framträdanden i maj 1962 och samlade då totalt 35 000 besökare. Kanske någon av dem återfanns i publiken på Kris Kristofferson igår för det var en betydligt mer åldersstigen publik då än dagarna före med Maggio. Hon innehar nu alltså ett publikrekord på Grönan, men det man annars mest pratat om är när Bob Marley var där 1980. Då kom 32 000 in och dit når man förstås aldrig igen eftersom maxantalet nu är betydligt mindre. Det kan för övrigt ha varit 32 001 besökare eller så för häromdagen träffade jag på en bekants bekant som påstod sig på något sätt ha plankat in på just den konserten trots att han inte var särskilt intresserad av reggae. Det hade varit kul att se både Marley och Satchmo, Louis Armstrong, men man får hålla tillgodo med det som bjuds nu i modern tid. Och det är ju en hel del. Och jag lär nog återvända till den där platsen ovanpå gyrosserveringen igen vid tillfälle för det är som sagt var lite fräck vinkel därifrån.