Grand Ole Opry

Det var inte mycket jag kände till om Nashville innan jag åkte dit, inte mycket mer än att det är mycket countrymusik där och att det fanns något som hette Grand Ole Opry. Och att Jill Johnson hållit till med sina verandaprogram där i krokarna och att det var där på en gata hon och Magnus Carlson i ett av programmen hittade Doug Seegers. Det var nog i stort sett det hela. Grand Ole Opry var därför mitt enda måste på förhand och dit körde jag därför på en gång. Nu visade det sig att det inte var riktigt så enkelt som att Grand Ole Opry var en enda plats. Ja, på sätt och vis men ändå inte. Jag kom i alla fall dit och kom med god timing med på den dagens sista guidade tur. Det var en tur som tog oss som var med på den lite backstage i lokalerna och vi kunde se loger, se var beundrarpost hamnar, plaketter över artister som förärats att bli medlemmar i Grand Ole Opry (vilket verkar vara det finaste man kan bli som countryartist) och beträda scenen. Där kunde man om man ville också låta sig fotograferas på den lilla cirkel av golvet som utgörs av gamla golvtiljor från scenen där Grand Ole Opry tidigare huserade, i mer centralt belägna lokaler som åtminstone numera går under namnet Ryman Auditorium. En del av golvet där hade sågats ut och forslats till det som nu är och hyser Grand Ole Opry och placerats mitt på scenen längst fram. Även om de nya lokalerna var fina får man nog ändå räkna de tidigare som de mer klassiska och det här med Grand Ole Opry är inte heller (som jag trodde) så enkelt som att det är en specifik lokal. Det visade sig att det egentligen är ett radioprogram som heter så och det har sänts sedan 1925. När programmet som utgörs av scenframträdanden flyttade till det som nu heter Ryman Auditorium 1943 fick det en permanent scen där under många år. Från 1974 och framåt har programmet sänts från Grand Ole Opry House som jag nu alltså besökte det första jag gjorde. Men då ville jag ju också besöka Ryman Auditorium när det nu var som det var. Nästa dag tog jag mig därför dit, men stötte på patrull. Lokalerna var bokade för filminspelning hela dagen. En film som kommer att heta Patsy & Loretta forever spelade in scener där. Det fick då bli att jag tog mig in till centrala Nashville även nästa dag och så gjorde jag ett nytt försök. I Ryman Auditorium var det ingen guidad tur jag tog utan gick bara runt på egen hand i de uppenbart klassiska lokalerna. ”Mother Church of Country Music” brukar man säga om det som nu är Ryman Auditorium och det säger en del om vilken roll det spelat. Och som jag förstått det återvänder också radioprogrammet dit under några månader varje år sedan lokalerna renoverats. Kärt barn har många namn och tidigare har den vackra byggnaden hetat Union Gospel Tabernacle och Grand Ole Opry House och den är även känd som ”The Carnegie Hall of the South” och helt kort ”The Ryman”. Efter en inledande film som mycket visuellt beskrev historien om byggnaden följde att man alltså själv kunde gå runt och titta och det är onekligen många stora namn som framträtt i lokalerna, under Grand Ole Opry tiden, men även – och inte minst – senare. Storheter som Bruce Springsteen och Bob Dylan är bara två exempel på namn som fanns på konsertaffischer på väggarna där. Liksom på scenen där jag varit ett par dagar tidigare kunde man få sin bild tagen på scenen och jag brukar aldrig köpa på mig de där bilderna som ska tas på alla möjliga ställen, men på Ryman Auditorium visade det sig att bilden ingick i mitt biljettpris så då var det bara att tacka och ta emot. Någon musikkarriär har jag dock inte på gång trots mitt lilla framträdande på scenen där. Det ser ju annars hyfsat proffsigt ut på bilden. Eller vad säger ni?