Guldet blev till sand

Aaargh! Det svenska damlandslaget i fotboll har gjort en mycket bra turnering i OS och nu skulle till slut guldet knipas i ett globalt mästerskap, det hoppades vi verkligen. Med ett verkligen gediget lag med Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö, Hedvig Lindahl, Caroline Seger, Stina Blackstenius o.s.v. skulle det väl lösa sig. Vi var segervissa. Så blev det också ledningsmål i finalen mot Kanada idag. Det var på rätt väg. Men… Kanada fick en straff och på den blev det mål och så gick det till förlängning. Det här var ju redan nu olidligt spännande och i förlängningen var Sverige det bättre laget, men det stod fortsatt 1-1 efter de 2 x 15 minuterna så det blev ett sådant där gastkramande straffsparksavgörande som det så ofta tycks bli. Fem svenskor och fem kanadensiskor skulle nu lägga straffar och det kunde förstås gå hur som helst. Och gjorde. Klippan Kosovare Asllani inledde med att skjuta i stolpen. Nu var ändå av Hedvig Lindahl räddade straffar och av Kanada missade dito på väg att rädda det hela, men det ville sig inte som vi i Sverige ville. I sin 221:a landskamp hade Caroline Seger möjlighet att avgöra OS-finalen och det hade ju varit ett optimalt slut, men… trots all rutin blev väl på något sätt den totalt samlade pressen och viljan för mycket och Seger sköt ÖVER målet! Det här kunde ha blivit det avgörande målet som krönte hennes långa karriär, men istället blev det tvärtom. Och när sedan det hela avslutades med att ytterligare en svensk straff brändes och att den 20-åriga Julia Grossos sjätte kanadensiska straff blev för svår till och med för Hedvig Lindahl stod det klart att vårt tänkta svenska guld blev till sand. Eller silver visserligen, men här var det ju nu det där guldet som var så eftertraktat. Man kan inte annat än lida med Caroline Seger inte minst och naturligtvis alla de övriga. Det här var ett guld vi var värda att vinna. Emellertid… flest mål vinner och därmed är förstås Kanada värdiga vinnare. Men surt är det. Det var förstås stor ledsnad hos de svenska spelarna efter matchen och under prisutdelningen. Desto större glädje hos kanadensiskorna då. Det är starka känslor i idrott, sorg och glädje. Och även om en del menar att det är Italiens år i år får man ändå säga att det också är Kanadas. Det blev ju seger i hockey-VM också efter att de där efter fiaskoartad start varit helt uträknade. Grattis till Kanadas fotbollslandslag nu, men så synd ändå att det inte var det svenska laget som på prisceremonin fick stå där och ståta med guldmedaljerna. Tungt!