Heart of glass

Under stora delar av 2022, 40 veckor, gick jag en distansutbildning på något som heter NTI-skolan och under de sista fem veckorna av utbildningen hade jag praktik i receptionen på Kosta Boda Art Hotel i Kosta. Om någon undrar så var det just en hotellreceptionistutbildning så jag var ju på rätt ställe där i repan på hotellet. Det var fem trevliga veckor, 20 pass, och jag trivdes verkligen. Jag blev väl mottagen och det var trevlig personal att ha lite halvt om halvt som kollegor. Jag hade skylt med ”praktikant” på mig, men eftersom jag var där för att lära mig var jag förstås delaktig i arbetsuppgifterna som att checka in och checka ut gäster, ta betalt för hotellvistelser, sätta ut beställda saker till rum (bubbel och blommor och annat) o.s.v. Det var omväxlande veckor och det i en mycket trevlig miljö. Innan jag slutade anmälde jag förstås mitt intresse för att hoppa in och jobba och eftersom min handledare och de övriga verkade nöjda med mig kan jag kanske fortfarande hoppas på det, men ännu har det inte blivit något så jag ska väl inte hoppas för mycket. Trevligt var det i alla fall att vara där ett litet tag. För den som inte känner till Kosta Boda Art Hotel är det ett hotell som tillkommit sedan Torsten Jansson med sitt företag New Wave Group gick in och köpte hela det här med de kända glasbruken Orrefors och Kosta och en del andra och då också ville bygga ett hotell och ett intilliggande köpcenter. Hotellet och den shopping som finns att tillgå i dess närhet har i sig blivit en attraktion och det relativt lilla samhället Kosta har onekligen fått ett rejält uppsving tack vare Torsten. Han och hans fru Ulrica Messing (f.d. minister och numera landshövding i Blekinge) bor i Kosta och de siktades några gånger på hotellet under mina veckor. Det gjorde även en och annan kändis, kända från TV och annat och en del av dem pratade jag något med. Det gjorde jag även med en tidigare minister som jag kände igen namnet på. Man ska väl inte avslöja vilka som bor och har bott på hotellet så jag avhåller mig ifrån att skriva vilka de här i olika grad kända personerna var, men det var kul att se dem i verkligheten och att prata med en del av dem. En och annan bekant från olika sammanhang dök också upp på hotellet som övernattande gäster och det var förstås trevligt även att träffa dem så där helt apropå. Ett par där jag kände den ena av de två bodde på hotellet för första gången och jag fick tillfälle att visa dem runt lite i korridorerna och de övriga utrymmena. Det finns verkligen mycket att se på Kosta Boda Art Hotel och det är så sett inte som ett vanligt hotell riktigt. Hela hotellet är som en enda stor glasutställning där det mesta också går att köpa, från Bertil Valliens fantastiska båt i lobbyn med en prislapp på 2,4 miljoner kr ner till föremål med priser som kanske är något mer överkomliga för gemene man. Det som finns på hotellrummen är också till salu så faller man pladask för något där kan man kontakta personalen och köpa det. Dagen efter att jag gjorde mitt sista pass på praktiken skulle en klasskompis från grundskolan – och en av de kompisar jag haft absolut allra längst – checka in på hotellet och det hade varit kul att vara där då för han hade ingen aning om att jag praktiserade där. Det hade varit kul att se honom bli avlång i ansiktet av förvåning, men så blev det alltså inte. Som rent konkret minne av mina fem veckor på Kosta Boda Art Hotel fick jag ett glashjärta i present och därav titeln på det här inlägget (även om man också kan säga att Kosta och hotellet ligger i hjärtat av det som kallas Glasriket). Jag fick också och inte minst en övernattning med frukost vid valfritt tillfälle någon gång under de närmaste två åren. Nu tänkte jag att jag ändå skulle använda det inom en relativt snar framtid och det blev att jag kontaktade hotellet när det varit som kallast och jävligast ett tag i december. Jag kände att jag kunde behöva ett break från mina tio uppvärmda kvadratmeter, snö och kyla både inomhus och utomhus. Ja, inte snö inomhus förstås, men kyla. Jag såg fram emot att kunna få bo där en natt och njuta av lite lyx, besöka spaavdelningen och den fantastiska Glasbaren och sedan inta en gedigen hotellfrukost nästa dag. Natten 14-15 december blev den här övernattningen av och utöver att det var gott att få bo på fint hotell så där en natt helt gratis var det också trevligt att återse en del av de som jag väl får kalla kollegor även om de hade anställning och jag bara var praktikant. Jag kunde checka in tidigt på rummet och inrättade mig där med lite gott att äta och dricka som jag tagit med mig. Jag kunde använda kylen/minibaren till det som behövde hållas kallt. När det var dags för det gick jag sedan ner till spaavdelningen iklädd badrock och badtofflor som fanns på rummet. Det är en del spring i korridorerna i den utstyrseln, på väg till och från spaavdelningen. Jag har varit där nere som gäst en gång tidigare, men då var det inte övernattning utan bara en konferensdag med ett tidigare jobb. Som deltagare på sådan hade man då tillgång till spaavdelningen om man ville. Och det ville jag. Det var nog 2012 och jag fascinerades inte minst av konsten som fanns i montrar i poolens golv, alltså nere under vattnet. Nu fick jag återstifta bekantskap med den där poolen och det blev väl mer att jag gick omkring och tittade på konsten där nere än att jag aktivt simmade. Det var behagligt att sitta i den varmare poolen ovanför den stora och det gick också att sitta i en rejält uppvärmd pool utomhus. När jag nu övernattade och även hade tillgång till spaavdelningen på morgonen blev det ett tidigt besök där, innan det ljusnat. Då gick jag också ut i vad som var någonstans runt nollan på termometern och med lite lätt snö i luften. Det var en skön känsla att sitta där en stund i den heta poolen med den kalla luften runt huvudet och det påminde mig om ett besök vid en badanläggning utomhus i Reykjavik i början av maj 1993. Där var det också runt nollan och man kunde sitta i de där naturligt uppvärmda poolerna utan att frysa trots att det var kallt i luften. Efter ett väl tilltaget spabesök inrättade jag mig snart en stund i Glasbaren och där skulle jag gärna kunna se mig sitta varje dag. Nu blev det en kortare sejour för rummet väntade. En av anledningarna till att jag bokade just den här natten var att det var semifinal nummer 2 i fotbolls-VM på TV4. Eftersom jag hade (och har) det svinkallt hemma i huset och då också där TV:n finns ville jag ogärna se matchen där. Eftersom matchen visades på TV4 kunde jag inte se den på datorn eftersom jag inte har C More. Därför tedde sig det att se matchen på ombonat hotellrum som ett lämpligt alternativ. Där kunde jag sitta och smaska på lite medhavd prosecco och äta ost och kex och annat. Och alltså se matchen. Och efter en god natts sömn och tidigt spabesök vankades det då också frukost innan jag skulle checka ut och hotellfrukost är aldrig fel. Medan det var full vinter där ute var det gott att kunna ta en långsittning med diverse från frukostbuffén. Det värsta är bara att ögonen vill ha mer än vad kroppen riktigt behöver. Jag blev synnerligen julbordsproppmätt efter den där frukosten. Glasbaren vill jag nog skriva lite mer om för den är i sig en upplevelse. Bardisken, stolarna, konsten… allt är av glas. Det är synd att det inte går att ta sig från mitt hem till Kosta på annat sätt än med bil för då hade jag nog suttit där ofta med en drink eller något annat. Eller kanske är det lika bra. Det hade blivit dyrt att sitta där var och varannan kväll. Men mycket fint är det och jag hade i alla fall gärna suttit där oftare. Nu har det inskränkt sig till det här besöket när jag övernattade och några tidigare, då oftast i samband med någon konsert. Det är Kjell Engman som designat Glasbaren och inte minst bardisken där är i mitt tycke helt fantastisk. Hela miljön ska ge intryck av att vara under vatten. Tydligen har Kjell Engman dykt en del och utifrån det ville han då skapa den här världen. Taket ska se ut som havsytan sedd underifrån och det som många tror ska föreställa istappar är i själva verket i Kjell Engmans fantasi solstrålar som tränger ner under vattenytan. Baren är fin att se utifrån också och arkitekten som ritade baren hade Edward Hoppers kända målning Nighthawks i åtanke när han gjorde det. En avsevärd skillnad finns dock och det är att målningen symboliserar ensamhet medan Glasbaren ska signalera gemenskap. Lobbyn, där förstås receptionen finns, är designad av Bertil Vallien och det är hans konst som finns där. Den nämnda glasbåten på sin ställning är ett magnifikt konstverk med mängder av detaljer att upptäcka, men ljuskronan med sina 600 munblåsta glaskupor går inte heller av för hackor. Även den har en prislapp om man är intresserad och har den stora plånboken med sig. Även annan konst av Vallien finns där i lobbyn och i övrigt på hotellet och även honom siktade jag en gång under mina praktikveckor. Det som sagt konkreta minnet från mina veckor på hotellet är alltså det där i sig ganska enkla glashjärtat jag fick (och det får väl på sikt hamna på någon lämplig hylla någonstans), men mer bestående minnen är ändå att jag fick ett antal dagar av praktik i en fantastisk miljö och med trevliga kollegor. Och så den där övernattningen då, med spa, barbesök och hotellfrukost. Det var en behaglig flykt från vardagen för lite knappt ett dygn. Bilderna nedan är från olika tillfällen. En del är från den där gången då jag (troligen 2012) var på hotellet på konferensdag och hade tillgång till spaavdelningen efteråt och vi också fick titta på ett av de större rummen, andra är från mina praktikveckor, en del från min hotellövernattning i mitten av december 2022 och andra verkar vara från andra besök i Kosta och i Glasbaren.