Hjärtats ljus

Någon gång under vintern efter höstturnén 1982 åkte Ulf Lundell med familjen på semester till Key West i Florida. Han var som allra mest i ropet då efter att ha släppt albumet Kär och galen och genom Öppna landskap höll han på att bli folkkär till och med. Resan var säkert ett välbehövligt break från all uppmärksamhet och så fick han ju komma till den stad där Ernest Hemingway höll till ett tag och skrev mycket. Resan inspirerade uppenbarligen Lundell till att skriva om Key West för i nästa bok, Hjärtats ljus, är en stor del av handlingen förlagd dit. Jag läste boken direkt när den kom ut och tyckte den var bra. Kanske bidrog den också till att jag ville åka till Key West och hur som helst gjorde jag det och jag var där i några dagar över månadsskiftet januari-februari 2004. Jag hade då just innan resan kommit på att jag ville läsa om boken på plats i Key West och köpte för ändamålet den som pocket. Jag ville inte släpa med mig min tyngre, inbundna bok. Efter några dagar i Miami åkte jag så ner till Key West och jag hade sannolikt läst en del i boken på flyget till Miami och medan jag var i Miami och jag hade väl läst mig fram till att Lundells huvudperson i boken kommit fram till Key West. Jag bläddrade lite hastigt nu ikväll och jag hittade att det måste ha varit kapitel 6 jag kommit fram till när jag plockade fram boken sedan jag bänkat mig vid bardisken på Captain Tony’s Saloon och det visade sig att just där jag började läsa i boken var handlingen förlagd just dit. Jag minns det som att det var en slump att det var så, men kanske hade jag sett att Captain Tony’s Saloon nämnts. Eller läste jag först kapitel 5 där och så visade det sig att det hela sedan fortsatte på just nämnda bar. Hur som helst tyckte jag att det var lite kul att jag kunde sitta i samma miljö som Lundell satte sina romanfigurer i och när de fortsatte över till Sloppy Joe’s i boken gjorde jag samma sak. Och sedan till Bagatelle när det var dit det gicks i boken. Det var då tio år sedan jag läst boken så jag kom inte ihåg i detalj, men att läsa om boken på plats kändes alltså lockande och det blev väl än bättre än jag tänkt när jag nu följde med i handlingen i boken genom att för egen maskin också ta mig till de ställena. Jag minns att jag inte riktigt kände igen mig på en beskrivning av en bar (jag tror det var Sloppy Joe’s), men att den mer stämde in på en annan, Green Parrot Bar. Den tror jag inte nämndes i boken, men helt säkert hade Lundell plockat miljön därifrån och antingen missminde han sig eller använde han den artistiska friheten att beskriva en bar som han ville. Jag försökte leta upp alla de där ställena som namedroppades i boken för att insupa miljön och jag vill minnas att jag hittade det mesta även om jag tror att jag var lite osäker på det hotell där gruvliga saker inträffade om jag minns rätt. När jag bläddrade nu ikväll såg jag att Mallory Square var omskrivet. Det är där man ser solnedgången som bäst och där är alltid mycket folk så dags. Dit gick jag förstås också, men alla de här ställena hade jag säkert hamnat på ändå, även utan bok, men jag tyckte att det tillförde en del att så långt möjligt läsa om den i exakt den rätta omgivningen. Framför allt var det Captain Tony’s Saloon och Sloppy Joe’s Bar jag frekventerade och på Captain Tony’s fanns då 2004 även Tony Tarracino, Captain Tony, själv ibland. Han var vid det laget 87 år gammal, men lyckades få unga damer som ville ha en bild på eller med honom att visa brösten där i baren. Ja, det här var ett tag innan #metoo och allt. Hade det varit idag hade han kanske fått på pälsen, gubbtjyven. I taket i baren hänger bland mycket annat ett stort antal behåar som torde vara skänkta av kvinnliga besökare. Han var polare med Hemingway och det sägs att de två efter en blöt kväll gick och murade på en del av muren runt Hemingways hus. Ser den lite krokig ut vet vi i alla fall varför. Han blev 92, Tony, och när jag några år efter mitt besök i Key West var i Nice för att på söndagen se F1-loppet i Monaco pratade jag med någon som bodde i Key West och han berättade att Tony gått ur tiden föregående år och att det varit stort hallabaloo på gatorna i Key West i samband med begravningen. Jag förstod det som att det var någonting i stil med begravningar i New Orleans. Ett tidningsklipp på väggen på Captain Tony’s Saloon visar också att det verkade ha varit något lite av folkfest när han skulle hedras på sin sista färd. Men nog om Captain Tony. Baren finns i alla fall kvar trots hans bortgång och den är alltså en av de miljöer Lundell beskriver i Hjärtats ljus. Det är bara ett stenkast med svag arm därifrån till Sloppy Joe’s på hörnet av Duval Street och Green Street och där hängde Lundell väl en del också på sin resa när han lät sig inspireras av Key West. Och till Bagatelle är det sedan ytterligare bara något hundratal meter. Och inte är det långt till Mallory Square heller. Key West är en behändigt promenadvänlig liten stad som är väl värd ett besök. Med eller utan Lundells bok i bagaget. När jag tidigare i år var tillbaka i Miami blev det även denna gång ett kort besök i Key West. Jag ville inte minst på egen hand köra den där sträckan ner dit. Och förstås blev det återbesök även på Captain Tony’s Saloon och Sloppy Joe’s Bar och en del av de andra ställena jag var på 15 år tidigare. Jag satte mig på samma plats på Captain Tony’s som jag gjorde då jag plockade fram boken och läste då och jag vimlade lite på Sloppy Joe’s dit alla ska. Den här gången hade jag inte boken med mig, men jag tänker att jag ska läsa om den vid tillfälle och då har jag med mig en del minnesbilder från mina besök i Key West och kan sätta mig in i handlingen utifrån det. Lite bilder blev det förstås också när jag nu var tillbaka och några finns då med här, på en del av det som nämnts. Det gör också en bra bild på Lundell på Sloppy Joe’s den där vintern för nu 36 år sedan. Jag såg den i någon eller några av Lundellgrupperna på Facebook och skrev till den som lagt ut bilden och frågade om jag kunde få låna den till det här tänkta blogginlägget. Jag fick aldrig något svar på mitt meddelande så jag lånar väl på ändå då. Det var ändå bara ett foto på ett foto så det är väl kanske ursprunglige fotografen Joakim Strömholm jag borde fråga egentligen. Men en fin bild är det, på Lundell där han sitter och funderar på vad han ska skriva om. Eller vad han gör.