Infinity

Två veckor går snabbt och är knappast att betrakta som någon oändlig tidsrymd - och nu har mina 14 dagar i värmen i Santa Maria på ön Sal i landet Kap Verde tagit slut och det är dags att bege sig hem med flyg igen. Nej, knappast en oändlig tid med två veckor, men även om jag inte tycker att jag gjort så särskilt mycket rent konkret är det ändå en del upplevelser och minnen från veckorna i solen och värmen jag tar med mig. Eftersom jag återkommer till Santa Maria emellanåt ser jag också vid mina besök de små och ibland lite större förändringarna som sker här och det mesta är väl till det bättre. Ett nytillskott sedan jag var här senast, för tio månader sedan, var att Hotel Odjo d’Agua fått en infinitypool klar och eftersom infinity betyder oändlighet kan man väl åtminstone där tala om en sådan. Där det tidigare bara var någon slags landningsplats för båtar och sedan helt kort ett försök till utebio har man nu alltså fått till en helt OK infinitypool och den ville jag förstås testa. Det är på intet sätt världens största eller bästa infinitypool – jag har sett häftiga bilder från fina hotellpooler i Kuala Lumpur och på andra ställen – men den här såg ändå inbjudande ut där den låg och jag var där en dag och provbadade. För några euro kan man även som ickeboende på hotellet hyra sig en solsäng och på köpet då kunna få ett bad i poolen. Så gjorde jag och även om vattnet var lite för kallt för att riktigt tilltala mig var det ändå skönt att ta några simtag där och svalka ner sig. Infinitypoolen på centralt belägna Odjo d’Agua är inte det enda nya i Santa Maria sedan senast. När jag var här förra vintern kunde jag se hur arbetet sakta men säkert rullade på mot ett promenadstråk helt utan trafik på huvudgatan Rua 1 de Junho. Där tidigare taxibilar och annan trafik rullade uppåt i enkelriktad trafik testade man för några år sedan att stänga av för bilar och sådant på helgerna och då kunde kaféer och barer ställa ut sina möbler lite mer än tidigare. Så fattades beslut om en permanent lösning med gågata och jag måste säga att det blev bättre än jag kunde tro. Det är snyggt gjort och med en lång rad av snygga lyktstolpar blir gatan nu en lång helhet som faktiskt även den känns lite grann oändlig i sin utformning. Den leder upp till torget vid posten som även det fick en upprustning för några år sedan. Och bortom det finns presidentpalatset. När han nu är på plats på ön bor han där. Ja, gågatan blev verkligen snygg och nu har man just påbörjat omdaningen av strandpromenaden. Det har genom alla år varit en stenläggning inte olik de som finns i Portugal, portugisiska kolonier och Rio de Janeiro, men till skillnad från de mörka stenarna har de ljusa varit väldigt ojämna att gå på. Det har sannolikt varit en och annan som trillat där. Nu plötsligt har under min vistelse här stenarna plockats bort och dit ska nya, möjligen mindre. Med tanke på hur fin Rua 1 de Junho blev förlitar jag mig på att även detta kommer att bli bra, men det kommer att ta tid. När jag kom hit första gången 2010 bodde jag på ett numera rivet hotell som hette Djadsal Holiday Club och då gick den här strandpromenaden ungefär dit, möjligen något längre. Man glömmer vartefter landskapet förändras. Nu såg det då ut som att den skulle förlängas något och åtminstone gå bort till Hiltonhotellet som har tillkommit under 10-talet. Kanske kommer även den strandpromenaden att fortsätta i till synes all oändlighet. Det hade varit fint att ha en sådan hela vägen bort till Ponta Preta eller åtminstone ytterligare en bit. Det kommer som sagt att ta lång tid innan alla nya stenar är på plats, men med nytt utseende kommer det säkert att bli fint och ännu en förhöjare av utseendet i Santa Maria. Hur långt det kommer att bli och om det kanske (troligt) även tillkommer ny belysning får visa sig. Det har varit fina två veckor här och jag längtar redan tillbaka. En del återseenden av folk som är här tillfälligt eller mer permanent har det blivit, lokala förmågor och tillresta från andra länder. När jag sitter i 25° i skuggan på balkongen sista förmiddagen och skriver detta är det en nästan helt molnfri himmel och egentligen borde jag väl bege mig till stranden en stund, men det är alltid lite stressigt sista dagen med att man ska hinna packa ihop och göra saker innan taxin hämtar. På ”kändisfronten” kan konstateras att Björn Borg och Glenn Hysén verkar ha funnit varann som vänner under de här två veckorna. Glenn var på samma flyg som jag och jag såg Björn och honom i söndags kväll vika in på gågatan, sida vid sida. Glenn lade armen runt Björns axlar och det kändes stort att se de två idrottslegenderna tillsammans så. Både Björn och Glenn med respektive fruar har kommit att tycka bra om Sal och Santa Maria – liksom jag gjorde från första stunden i januari 2010. Snart tio år sedan dess! Det är nu dags att plocka ihop och fixa med det sista och sedan bege sig till flygplatsen för hemfärd mot det betydligt kallare Sverige och jag längtar redan tillbaka hit. Jag får säga som Arnold Schwarzenegger: ”I’ll be back!”.