Jag är Gud

Man kan ju inte annat än småle åt Zlatans ”ödmjuka” förhållningssätt till sig själv och omvärlden. Igår stod det klart att han efter fem års frånvaro från landslagsfotbollen ska göra comeback i det svenska landslaget och det kommenterade han på sitt Instagram med ”The return of the God”. Ja, man kan inte klaga på hans självförtroende i alla fall. Tillbaka igen efter ett halvt decennium alltså och det som den äldste spelaren någonsin i svenska landslaget. Nu slår han Henke Larssons tidigare åldersrekord med drygt ett år tror jag att jag läste. Inte illa. Med lite knappt 39 och ett halvt år i bagaget är ju Zlatan fortfarande i högsta grad aktuell i storfotbollen och det är mest bara covid-19 och skador som hållit honom borta från att göra mål för Milan i en del matcher. Att han nu kommer tillbaka i landslaget måste väl ses som ett tillskott. Visserligen gick det utan Zlatan i högsta grad bra i VM 2018 och kanske var det bra för lagmaskinen att han inte var med, men på sistone har det gått sämre och då hade det varit konstigt om inte förbundskaptenen Janne Andersson tagit med honom när nu möjligheten fanns. Zlatan har ju öppnat för det, en återkomst. Han saknar uppenbarligen landslagsspelet. Jag, liksom Janne Andersson, håller Zlatan/Ibra för att vara en av de bästa spelarna i världen och det är alltid underhållande att se honom spela så jag hoppas att han nu blir skadefri och verkligen kan komma till spel. Att han sedan är ”styv i stättan” och pratar lite väl stort om sig själv är bara att ta. Han är som han är och som det sjöngs: ”ingen kickar fotboll som han”. Jag hoppas att jag lyckas se matcherna som han nu är aktuell i, men det hänger väl på vilka andra matcher som är samtidigt. Det finns ett begränsat antal TV-skärmar på barerna som visar sport här i Santa Maria. Å andra sidan är det inte så jättemånga besökare så det ska väl kanske gå. Nästa torsdag är det dags för Sverige mot Georgien i första VM-kvalmatchen och det ska väl kunna bli en lätt seger. Kan man hoppas. Heja Sverige!