Modus vivendi

Modus vivendi, molngrabb! var den mycket kryptiska titeln på det första Ulf Lundell fick utgivet i någon slags bokform Under eget namn i alla fall. Möjligen hade han med något i någon samling tidigare. Modus vivendi, molgrabb! var mer ett häfte egentligen. Några A4-sidor med maskinskiven text. En slags dikt. Det hela kom ut många år senare i ett tillsnyggat format, men originalet är nog synnerligen svårt att få tag på. Det var en mycket liten upplaga. Dikten finns väl också som en del i diktsamlingen Fruset guld vill jag minnas, men den är där inte riktigt identisk med originalet. Om jag inte minns helt galet. Jag känner att minnet ibland spelar en spratt så det gäller att reservera sig. Hur som helst var det så att jag på den tiden jag fortfarande lånade något på bibliotek – numera gör jag inte det eftersom jag läser så förtvivlat sällan och långsamt att lånetiden på bok skulle behöva förlängas i all oändlighet – såg till att låna hem det där originalet av detta Lundells första verk. Jag beställde det till biblioteket i Tingsryd och det var från Växjö det rekvirerades. Onekligen en bra service att kunna låna något från vilket annat bibliotek som helst om det man ville komma åt inte fanns på det egna biblioteket.  Modus vivendi, molngrabb! var utgiven på något som hette Inferi Subpub och det var en billig produktion. Det var bara en lång dikt med en teckning som förstasida och några sidor med själva dikten, men säkert stort för den framtida författaren och artisten m.m. att få se sitt alster i tryckt form. Det gick snabbt att läsa igenom exemplaret jag lånat och jag kunde snart lämna tillbaka det till biblioteket, men innan dess kopierade jag verket. Säkerligen illegalt, men helt säkert 2019 också med råge ett preskriberat brott om det var ett sådant. Jag satte in det kopierade exemplaret i en liten plastmapp och jag har nog knappt tittat på det sedan dess egentligen. Lite kul att ha ändå. Originalet om än som kopia. Det är tveksamt om det fortfarande går att hitta originalet på något bibliotek, men försöka duger. Kanske finns det exemplar jag lånade kvar i Växjö. Det blev i alla fall återlämnat i vederbörlig ordning av mig. Så varför skriver jag nu om detta? Jo, anledningen är att jag kom att tänka på betydelsen av modus vivendi när jag häromdagen gick och plockade i mitt hem. Det har under åren blivit ett tilltagande kaos i denna min bostad och bas i livet och på förekommen anledning måste jag nu så att säga försöka siktröja och bana väg så att en ännu okänd installatör av någon slags parabolantenn och TV ska kunna släppas in i huset och utföra det han/hon/hen ska. Jag minns att jag för länge sedan försökte ta reda på vad det kryptiska modus vivendi betydde och att jag då någonstans innan internet var uppfunnet fann att det betydde något i stil med ”tillfälligt ordnande av kaotiska förhållanden”. Jag har nu googlat det utan att hitta det ordagrant så, men i stora drag är det nog så man skulle kunna översätta eller snarare förklara det latinska uttrycket. På Wikipedia står det att det kan stå för ”tillfälligt sätt att hantera en komplicerad situation” så kanske är det mer korrekt och det även jag hittade någonstans för länge sedan. Återigen: minnet… Hur som helst när jag då häromdagen gick runt och skummade på ytan i en del av kaoset och försökte flytta det till mer begränsade ytor kom det där med modus vivendi till mig. Det var väl det jag höll på med, att tillfälligt ordna i kaotiska förhållanden – eller en lite komplicerad situation. Typ. Det är liksom lite för ont om plats till allt man samlat på sig och det är en starkt bidragande orsak till röran. När jag väl känner mig redo – wish me luck! – ska jag väl kunna släppa in den där installatören och kanske långt om länge få till att se på TV igen. Det var nu länge sedan jag kunde det förutom på playkanaler på datorn.