Moving things around

Kommer ni ihåg de där små spelen eller vad man ska kalla dem som bestod av en kvadratisk liten plastbit och som hade 15 bitar med siffror som man skulle få i rätt ordning? Själv hade jag ett svart sådant, med vita och röda små plastbitar med något lite guldigt tryck. Nu kunde jag inte hitta det så jag fick googla mig fram till en bild för åskådliggörande – och på köpet fick jag då veta att de tydligen kallas skjutpussel, de här tingestarna. De kan väl möjligen ses som en lightvariant av det djävulens påfund som hette Rubiks kub. Var och varannan hade sådan när jag gick på högstadiet och jag förstod mig inte alls på hur man skulle få till det så att det blev sex sidor med enhetliga färger. Men skjutpusslet jag hade har jag för mig att jag var ganska snabb på – även om jag inte visste att det hette just så. Hur som helst går de där skjutpusslen ut på att man flyttar runt de små plastbitarna på finurligt sätt så att man i slutänden ska ha alla siffrorna i ordning. Och för att få till det måste man kanske som exempel flytta 7:an neråt och 8:an till höger för att 1:an ska kunna byta plats med 11:an och sedan 3:an för att den till slut ska hamna längst upp till vänster. Lite på det sättet. Och sedan en massa manövrer för att få 2:an på plats, sedan 3:an och 4:an o.s.v. Lite så har jag det nu. I den röra av saker som genom åren samlats i lådor och löst på bord och golv och jag vet inte var har jag för att åtminstone påbörja att bringa någon slags ordning börjat tillämpa skjutpusselmetoden i stor skala och det över lång och obestämd tid. För att den ena högen med saker ska kunna flyttas till en plats behöver det tömmas där från det som finns där och så måste det få plats någonstans så innan dess måste något annat flyttas o.s.v. o.s.v. i nästan all oändlighet. Det hela utmynnar i mängder av tillfälliga lösningar för att kunna hysa sakerna på mer begränsade ytor och bordsytor. Nedstoppande i diverse plastlådor och -backar liksom papperslådor från Pågens och tomma ölkartonger får utgöra delar av lösningen. Och det är verkligen så hela tiden att något måste flyttas för att något annat ska få plats och då måste något tredje flyttas innan dess. Det är ett evigt omplockande och det är bara i ett inledningsstadie så väldigt lite har kommit till sin slutliga destination. Nästan inget. Kanske 1:an av de 15 siffrorna i skjutpusslet om man ser det så. De övriga 14 lär ta lång tid innan de letat sig rätt. Om någonsin. Längs vägen blir ändå en del gammalt genomgånget och slängt och det kan vara gamla tidningar man tänkt att man skulle titta igenom, men som bara blivit liggande, eller någon bra-att-ha-sak som aldrig kommit till användning. Några större fynd har jag väl inte gjort, men en del som jag letat efter eller som jag inte sett på länge och helt glömt har dykt upp. Jag kan inte påstå att jag riktigt ser något ljus i tunneln med det här plockandet, men något slags hopp finns det väl ändå att det på sikt ska bli ordning på torpet igen. Någon tidsplan för det finns dock inte så det är väl bara att fortsätta flytta runt sakerna tills jag till slut hittar någon slutlig lösning på vart de ska ta vägen. Ett steg i taget så ska det kanske gå bra och det känns skönt när exempelvis en hög med tidningar kan slutförvaras i kasse för vidare transport till återvinningen. Det här skulle jag naturligtvis ha tagit efter hand genom åren, men det är som det är. Att jag nu ändå kommit igång med plockandet föranleddes av att jag beställde ett TV-abonnemang från Viasat i våras. Jag sade direkt till säljaren att jag hade det lite kaotiskt och att jag inte skulle kunna släppa till någon parabolinstallatör på ett tag. Det var inga problem, menade försäljaren. Det gick att skjuta på abonnemanget. Det viktiga var att jag gjorde beställningen där och då för det var förstås ett erbjudande som bara gällde just i den stunden. På säljares vis sades det så. Nåväl, jag ville ju komma igång med att kunna se på TV igen så jag bokade och sköt på abonnemanget. Nu trodde jag väl att jag skulle kunna bli klar med röjandet under sommaren och att jag sedan skulle kunna släppa till den där parabolinstallatören, men så har inte blivit fallet. Det är inte gjort på en kafferast att bringa någon slags ordning på det man stökat till under många år. Visst ser det väl mer hoppfullt ut idag än i våras när jag började, men mycket återstår så jag hade nu gett upp att få klart med parabol förrän till framåt nästa vår. Så länge jag inte behövde betala till Viasat gjorde det inte så mycket. Emellertid dök det nu upp en första faktura från dem och jag ringde idag och kollade den. Hade jag inte skjutit abonnemanget på framtiden på lite obestämd tid? Nej, ett halvår hade jag tydligen fått i något slags uppskov och det aktuella datumet för abonnemangsstart närmar sig nu med stormsteg. Det är väl bara att börja betala och försöka se glad ut då och få installerat när det nu kan bli möjligt, tänkte jag. Den på Viasat som jag pratade med menade dock bestämt att jag borde försöka se till att få parabol och TV-apparater inkopplade innan det datum då abonnemanget börjar gälla och han skulle försöka ordna ut en tekniker (alltså en parabolinstallatör) med det snaraste. Nu blev det plötsligt lite extra stress med det här med röjandet! Det bli blåslampa i häcken och kanske är det bra så att jag får något uträttat. Något datum för det där teknikerbesöket är inte satt ännu, men det får bli nu i taget om det ska göras innan jag åker på lite konserter och sedan annat. Tillämpandet av skjutpusselmetoden får alltså ta ny fart och intensifieras och så får jag väl panikröja det sista om det är så att jag får datum och tidpunkt på när jag behöver ha hunnit bana väg för tekniksteget att åter få TV att titta på. Det är på intet sätt klart och ordnat när jag kommit så långt för det mesta har ännu bara blivit ihopplockat på andra ställen än där det varit, lite mer komprimerat bara. Men bara att nå dit känns som en stor uppgift. Och mycket återstår. Wish me luck!