Natten på hotellet

Det är inte så ofta jag bor på hotell, inte i Sverige i alla fall. I det stora utriket är det förstås mer förekommande. Här på hemmaplan kan man ju ibland ta sig hem direkt efter konserter och andra evenemang och det har genom åren även varit en hel del övernattningar hos vänner och bekanta. Och emellanåt något hostel. Och någon gång lite mer påkostat med hotell. Så blev det i natt i Örebro. Inget luxuöst, men ett fullt dugligt hotell centralt. Jag skulle se Weeping Willows på Conventum där i Örebro och eftersom det var en kväll mellan två konserter var det inte aktuellt att dra hem, därtill var det dessutom för långt. Så hotell fick det alltså bli och egentligen borde jag väl ha bott på Stora Hotellet eftersom Thåström nämner det i en låt ("Jag såg The Clash på Stora Hotellet i Örebro, se'n blev det aldrig bättre än så"), men plånboken fick styra och det blev det något billigare Morris Hotel några kvarter därifrån. Där blev jag incheckad på eftermiddagen av en ung, vacker receptionist och hon verkade sköta det mesta själv för hon höll sedan även i frukostserveringen på morgonen. Rum 119 blev mitt för en natt och efter vederkvickande dusch och lite bloggskrivande var det dags att gå till konsertstället. Jag har varit på Conventum åtminstone en gång tidigare och det är en bra konsertlokal där. Jag hade en bra plats och fick avnjuta en mycket bra konsert med Weeping Willows i två delar med paus mellan. Bandets svulstiga musik kräver nästan som det nu var en del stråkar och lite blås och en kvinnlig bonus-Weeping Willow spelade till och med på glas! Det har jag aldrig sett på konsert förut. Ut i den råkalla kvällen igen sedan och det var en liten bit att gå, men med ett snabbstopp på McDonald's och ett annat stopp för en pint Guinness på O'Learys blev promenaden lite uppdelad så det gick an. När jag förra gången var på Conventum bodde jag över hos den i våras sorgligt nog avlidne Micke och hans dåvarande fru Karin. Den gången besökte jag även Ronnie Peterson-museumet, men det tror jag inte finns kvar. F1-legenden och tillika stadens son förärades åtminstone en liten vitrinavdelning på O'Learys nu. Alltid något. Det mäktiga Örebro slott, vid vilket Ulf Lundell begick turnépremiär för några år sedan, var vackert upplyst i den kalla novemberkvällen och jag passerade det på min väg från Conventum. Kallt var det så det var inte läge för något barhoppande med kylslagna sträckor att gå mellan olika ställen och kanske till och med köande så det blev en sväng till bilen efter naturligt kyld prosecco och Brieost och så fick det bli en liten vickning på hotellrummet framåt sena kvällen och natten. Det var gott att komma in i den goa stugvärmen från råkylan ute. Bättre då att svalka insidan med kall prosecco. På sommarens turné hade Ulf Lundell under nästan alla spelningar långa utläggningar med någon slags lokal anknytning och ofta var storyn förlagd till något hotell. Märkliga saker försiggick då på rummen med band som spelade där och allt möjligt annat. Någon slags hotellinspektioner berättades det också om ibland. Några sådana företogs inte på Morris Hotel, inte av undertecknad i alla fall, och inga besynnerligheter inträffade heller. Det var en helt vanlig hotellnatt utan några spännande inslag. Men det var gott att ha den där natten i ombonat rum och frukosten var sedan efter några timmars sömn väl tilltagen när det kom till saker att välja på så jag var nöjd. Och receptionisten som nu var frukostvärdinna var lika vacker, trevlig och leende som dagen innan. Utcheckning var det vid 11 och sedan bar det vidare mot nya, djärva mål. Slut på rapporten från Örebro. Nu blir det lite bilder på Weeping Willows framför allt.