Nu faller snön igen

Så var det dags igen. ”Nej, se det snöar. Nej, se det snöar. Det var väl roligt, hurra!” Jo, tjena! Det vita helvetet nu igen. Och efter förra veckans tämligen vårlika väder med en hel del plusgrader och sol blir det nu ett bakslag, den 7 mars. Så lagom ”roligt, hurra!” Bilden ovan är från 10 i 10 ungefär och det har snöat sedan innan det började ljusna idag. När jag tittar ut nu en halvtimme senare fortsätter det vara tjockt med vitt i luften och det ska hålla på ett tag till. Det torde komma runt en decimeter innan det är över. Och kylan om nätterna! 8,1 minusgrader som lägst natten som var och 9,0 natten innan. Vik hädan, vinter! Ge dig, Kung Bore! Man hoppas liksom varje år på att när det väl är vår i almanackan (läs: mars) ska det på en gång också bli lite mer av vår, men det kan onekligen komma bakslag. Nu är det alltså 7 mars och jag minns från min barndom eller om man så vill tidiga ungdom att det vräkte ner en massa snö den 17 mars en gång. Det var betydligt mer än vad som väntas komma nu och jag minns det eftersom jag vet att vi skulle till min faster Emma på hennes födelsedag den dagen. Vi var väl ditbjudna på kaffe och kakor och kanske till och med våfflor och hon hade säkert bjudit in grannarna och andra också när det nu var bemärkelsedag. Jag minns det också eftersom jag tror att jag hade en alldeles ny kamera och kanske att de allra första bilderna med den blev tagna på all denna snö ute vid vägen. Det kan möjligen ha varit min första systemkamera, tror det. En gissning är att detta var 1980 eller något av åren runt där. Jag orkar inte gå ner och gräva i fotoarkivet för att hitta bilderna och därmed årtal, men jag vet i alla fall att det var det datumet och att jag hade ny kamera. Och troligen alltså min första systemkamera. Och var det nu 1980 fyllde faster Emma 65 den gången. Det var många kaffebjudningar där hon bodde på det vi kallade Gunnebo och jag minns henne som mycket snäll. Det enda var att hon hade lite av ovana med att alltid något skulle ordnas så hon blev inte riktigt färdig att komma och sätta sig trots att vi andra blivit serverade kaffe och kakorna var framsatta. Vi fick väl vackert vänta med svalnande kaffe. Men hon var verkligen snäll och omtänksam, Emma. Om vi nu fortfarande förutsätter att det var 1980 hade jag två och en halv månad tidigare fyllt 15 och den dagen fick jag då för första gången köra med min splitternya Puch Montana-moped på vägen. Det fick bli en vända, minns jag, trots att det var 14 minusgrader. Men det var då, i början av januari, och den här mängden snö som kom var alltså den 17 mars. Om det nu var 1980. Det han ha varit något annat år runt där också. Ett bakslag för våren i alla fall det aktuella året då liksom nu och man kan inte räkna med att vintern är över ännu. ”April är en kall och nyckfull vän” sjunger Ulf Lundell i låten Isabella och jag har ett vagt minne av att det kom lite pudrat med snö så långt fram som runt den 10-12 juni ett år när jag var barn. Det var efter att skolan slutat och det var någon av de första dagarna av simskola vid badplatsen vid Ekeryd och sjön Ygden där. Och snö alltså! Och då pratar vi ändå om södra Småland och inte Karesuando, Jukkasjärvi eller Noppikoski! Vi får hoppas att den här snön som nu trillar ner är av snabbt övergående karaktär och egentligen hade jag tänkt skriva något positivt här på bloggen och inte bara ondgöra mig över snö och kyla. Ska jag då se något positivt i detta visste jag i alla fall om det här annalkande snöfallet igår när jag kom hem så för en gångs skull körde jag in bilen i garaget. Då har jag åtminstone den fri från snö och kanske is nästa gång jag ska köra. Det var som sagt riktigt vårlikt i förra veckan och det kändes då som att det fanns hopp om det. Det gör det väl också. Det går ju åt rätt håll. Dagarna har blivit märkbart längre än när det är som värst i december och innan det här var det helt snöfritt. Det har inte synts så mycket vårtecken annars ännu, tycker jag, men utanför huset såg jag igår att det kommit upp snödroppar. De fanns där på den vintertrista gräsmattan tillsammans med torra björklöv från i höstas och med detta färska och rena gröna och vita bär de med sig något slags löfte om mer behagliga tider framåt. Innan den här dagen är över torde de vara helt täckta av snö, men snödroppar är tåliga så när snön så småningom väl ändå töar bort lär de titta fram igen och öppna sig mot ljuset. Se där, då blev det väl avslutat lite positivt ändå.