Palatset

Det är trögt att komma i gång med att skriva blogginlägg – det är mycket annat som pockar på uppmärksamhet – men jag tänkte att jag skulle få ur mig ett nytt nu. Och liksom senast är det musikrelaterat. Musik, och inte minst livemusik, har varit ett stort intresse genom åren och även om jag numera inte åker på tillnärmelsevis lika mycket konserter som det var under inte minst det senaste decenniet förekommer det även nu. För en vecka sedan skrev jag om KB, Kulturbolaget, i Malmö och att jag var på min sista spelning där två dagar innan den absolut sista i lokalerna. Dagen efter konserten med Dan Hylander jag såg där åkte jag sedan upp till Linköping för annan spelning och även om det är tråkigt att en gammal välbekant konsertlokal som KB i Malmö nu upphör att vara ett ställe att kunna ta sig till är det alltid trevligt att komma till nya spelställen. Palatset i Linköping var för mig ett sådant och jag skulle se Staffan Hellstrand tillsammans med The Nomads där. Staffan Hellstrand har jag sett några gånger i olika sammanhang genom åren och eftersom han faktiskt är anhängare av Öster förmodar jag att han inte har något principiellt emot att göra spelningar i Växjö. Det var också där jag såg honom live första gången, på en utomhusspelning på Spetsamossen 1993. Då hade jag under renoveringsprocessen av mitt det året köpta hus på hög volym spelat hans Lilla fågel blå om och om igen. Den blev vid Grammisgalan i början av 1994 för övrigt utsedd till Årets låt 1993. Grammisar för årets artist 1993, årets manliga rockartist 1993 och årets textförfattare 1993 gick på samma gala till Ulf Lundell, men Staffan Hellstrand fick alltså också ett hedervärt pris.   I oktober 1996, fyra dagar efter att jag exprés kört upp till Gino i Stockholm för att se Ulf Lundells releasekonsert för albumet På andra sidan drömmarna efter att sen förmiddag fått nys om konserten och lyckats köpa biljett till den, såg jag Staffan Hellstrand för andra gången och även den gången var det i Växjö. Spelningen då var på Elvagården, en lokal som tidigare haft något med intilliggande regementet I11 att göra, och då 1996 hade Staffan The Nomads med sig. Som sagt har jag sett honom några gånger genom åren och det i lite olika sammanhang, men den där spelningen på Elvagården håller jag för att vara den bästa. Inte minst minns jag hur de gjorde låten Sammet, rost & lust då och det är ett absolut favoritliveminne bland en del andra med olika artister genom åren. När nu Staffan Hellstrand åter gjorde några spelningar med The Nomads 2023 ville jag se dem igen och eftersom jag missade det hela i somras stod det mellan att se dem i Linköping dagen efter att jag såg Dan Hylander på KB eller nästa dag på The Tivoli i Helsingborg. Rent geografiskt ter sig ju Malmö + Helsingborg som en bättre kombination, men eftersom det då blivit en tom dag mellan spelningarna kändes det ändå som en rent logistiskt bättre lösning att se Hellstrand och Nomads i Linköping, framför allt som jag hittade tågbiljetter till vettigt pris. Så blev det och en fredagskväll för nu strax tre veckor sedan tog jag mig därför till den för mig nya spellokalen Palatset i Linköping. Så mycket gemensamt med ett palats vet jag inte om den här källarlokalen kan påstås ha, men ett bra ställe för livemusik var det. 1977 hette stället som huserade i lokalerna Orfi och det var då ett av de ställen i Sverige där Sex Pistols spelade den sommaren. På en av de väggmålningar som finns i det som alltså nu heter Palatset återfinns också det gamla punkbandet. Bland övriga väggmålningar finns Motörheads Lemmy Kilmister med vad som väl är ett citat: ”If you think you are too old to rock’n’roll then you are”. Ja, så kan det nog vara. Det blir lite förvirrat när stället heter en sak, men till synes också något annat och parallellt med Palatset heter det liksom även Liveklubben där när det är livemusik på gång. Ja, det får vara hur det vill med det, men Palatset är ändå som det verkar namnet på själva lokalen och kvällen till ära, när nu Staffan Hellstrand och The Nomads besökte stället hade man – med bryggeriets goda minne får man förmoda – försett Grängesflaskor med specialetikett föreställande just Staffan Hellstrand och The Nomads. Det gick bra att köpa sig sådan törstsläckare och även spela ett parti biljard om man behagade innan det var dags för livemusik. Förband var, som jag förstår det, lokalt förankrade bandet Rumblin’ Ruby och de var riktigt bra. Det var perfekt uppvärmning innan det var dags för huvudakten. Plats på scen så för Staffan Hellstrand och The Nomads och efter den där spelningen på Elvagården i Växjö för närmare 27 år sedan hade jag högt ställda förväntningar. Albumen där Staffan Hellstrand samarbetat med The Nomads är Pascha Jims dagbok (1996) och (till delar) Eld (1993) och en del av kvällens låtar hämtades från de albumen, men det kom även annat. Precis som på det där giget 1996 tyckte jag att The Nomads ger Staffan Hellstrands musik en helt annan tyngd och det var även nu verkligen bra. Dock… det var alldeles för kort. Kanske är det att man är bortskämd med Ulf Lundells och Bruce Springsteens konsertlängder, men något lite i underkant en timme som det var nu är på tok för kort när det inte handlar om en festivalspelning. Konsertlängden får alltså underkänt, men i övrigt var det bra. Jag hade när jag skulle köpa tågbiljett tankar på att hinna med nattåget söderut till Alvesta, men när det som nu var en relativt sen spelning och dessutom förband vågade jag inte chansa och jag bokade därför in mig med övernattning i staden. När det nu var så kort spelning som det var hade jag med god marginal hunnit med det där nattåget, men det kändes lite riskabelt att boka så. Nu blev det ”på köpet” istället en fin höstdag med besök i fina Gamla Linköping och hockey mellan Linköping och Oskarshamn i Saab Arena påföljande lördag innan jag genom SJ:s försorg återbördades till Småland. När det kommer till svenska manliga artister nämns ofta/oftast Ulf Lundell, Thåström, Lars Winnerbäck och Håkan Hellström som de största och i olika kretsar mest populära, men Staffan Hellstrand är uppe där också. Han är som jag ser det underskattad. I höst är han med i TV4:s Så mycket bättre – i vilken omfattning vet jag inte för numera kommer och går ju artisterna lite hur som haver under de där programmen – och kanske att han på så vis kan upptäckas av några fler. Jag tror att jag inte alls har sett förra säsongen av programmet än så jag får väl ta tag i det innan jag tittar på årets upplaga, men det ska bli kul att i den se vad Staffan Hellstrand kan göra av andras låtar och vad andra artister kan göra av hans. Det var trevligt att få återse honom tillsammans med The Nomads i Linköping och så fick jag ju med mig att besöka en ny konsertlokal, Palatset.