Regntunga skyar

I Coromandel Town har det inte regnat sedan juldagen och det har införts water restrictions. Det är lite samma situation som förra sommaren i Sverige då vi hade lite av en exceptionell sådan; eldningsförbud och bevattningsförbud. Skillnaden är väl dock att man här inte tycks dra fram det gamla klimatförändringskortet. Hemma i Sverige tycks det bli klimatpanik så fort det avviker något lite grann från det som anses vara normalt. Om det här liksom i Sverige senast är en onormalt fin sommar eller inte är oklart. Det är kanske mer standard med soliga dagar här än vad det är hemma på somrarna. Även igår såg det ut att bli en solig och fin dag när jag lämnade Coromandel Town vid 10-tiden. Jag hade bokat in mig en natt till där, men skulle köra ytterligare en tur på Coromandelhalvön innan dess. Jag skulle över på andra sidan bergen, till Whitianga, och det var ingen lång körning, men det blev omslag i vädret på väg dit. Jag möttes av moln som utsöndrade några få droppar av duggregnskaraktär medan jag körde. Egentligen hoppades jag på ett riktigt slagregn för efter några dagar på supertorra grusvägar framför allt norrut på Coromandelhalvön var bilen mycket dammig och kunde behöva sig en avspolning. Den tvätt jag hade hängande på tork vid boendet jag just lämnat behövde dock inte utsättas för något extra sköljprogram så jag hoppades att det skulle klara sig från regnväder där. När jag kom fram till Whitianga var det mörka moln och det såg verkligen ut att kunna bli regn där. Det var synd för jag hade innan jag lämnade Coromandel Town bokat in mig på en tvåtimmarstur med glassbottom boat som skulle ta mig längs kustlinjen till Cathedral Cove och bort mot Hot Water Beach, två platser min vän Haavard tipsat om. Jag skulle åka kl. 11 och efter kaffe och en (ett?) scone på ett kafé gick jag till stället varifrån båten skulle utgå. Det är en passage över inloppet till en flod där och en färja kör fram och tillbaka med passagerare hela tiden, ungefär som till och från Hideaway Island på Vanuatu (se inlägget Snart kommer det en båt). På andra sidan väntade en familj om tre personer, men utöver dem och mig var det bara båtföraren Ash och guiden Marie med ombord. En grupp hade avbokat tack vare det regn som såg ut att komma och när jag bokade på nätet gavs också en liten rabatt tack vara vädret och förhållandet med sämre sikt i vattnet, men när jag bokade knep jag den sista platsen som fanns vid 11. Det var alltså innan gruppen bokat av. I väntan på att familjen skulle äntra båten pekade Ash på fåglar som byggde bo i träden intill där vi var och det var en annan typ av fågel, men han menade att det jag såg sitta på en gren såg ut att vara en långhalsad pingvin. Nu har det vid utlägg av bild på Facebook visat sig att det istället var en skarv (eller två) så det där med pingvin var väl som han skarvade då. Så att säga. Men det var något med pingviner som tog sig upp i träd också. Hur som helst, fåglar var det i alla fall. Det var en båt med kraftfulla motorer och trots att det var vad man väl brukar kalla krabb sjö var det inga problem att ta sig fram där vi var. Det blev dock lite begränsat så vi åkte inte hela den väg som man normalt kör. Det hade nog blivit lite väl guppigt och kanske till och med osäkert. Vi kom i alla fall förbi Cathedral Cove och en del andra häftiga bergsformationer där vi var. Just Cathedral Cove hade tydligen använts som inspelningsplats till någon film om Landet Narnia som jag inte sett, men jag minns att det var fascinerande att lyssna på uppläsning i radio om Narnia när jag var barn. De gick igenom någon garderob kom jag ihåg och det kan nog ha varit det som väl kallades sommarlovsföljetong. Minns någon? Det var en finurlig lösning med glasbottnen på båten. Det aluminiumgolv som fanns hissades upp i taket när det var dags att titta ut genom glaset och med det upphissat blottades glaset och där ner var det direkt ett helt stim med fiskar, red snapper påstods det. Om det inte skarvades igen. Det fanns en del andra fiskar också, men det var långt ifrån samma färgexplosion som det var på fiskarna vid korallerna vid Hideaway Island på Vanuatu – och på andra platser där jag snorklat på tidigare resor. En del fisk var det ändå att titta på. Efter en tur ut längs kustlinjen blev det en vända in i den betydligt lugnare flodfåran innan turen var över. Där pågick lite stilla fiskande från båtar. De mörka molnen såg verkligen hotfulla ut om man inte ville ha regn, men det var inte mycket det kom. Åtminstone inte medan vi var ute med båten. Det kom lite sedan jag gått i land och gick till en restaurang med grekisk och italiensk mat, men några mängder kom det inte trots att det var så mörka moln. Det mesta kom nog medan jag slevade in av den goda moussakan och det var i alla fall så att en del av dammet på bilen sköljts bort och det på grusvägarna jag sedan körde på blivit lite bundet så det inte dammade så mycket regn. När jag kom tillbaka på andra sidan framåt sena eftermiddagen sken solen igen och även om det kanske kommit någon liten skur i Coromandel Town på förmiddagen hade tvätten när jag kom tillbaka hunnit torka. Utöver gråvädret igår har Coromandelhalvön bara bjudit på solsken under de dagar jag varit här. Nu rullar jag vidare upp till Northland, den delen av Nordön som ligger längst norrut. (Namnet vittnar ju lite om det). Det blev längre tid än väntat på Coromandelhalvön, men så kan det vara när man tycker det är fint. För mer soliga bilder rekommenderas tidigare blogginlägget Solen i ögonen. I det här blir det mest mörka moln.