Rocketman

Jag är verkligen dålig på att titta på filmer och jag brukar säga att jag bara går på bio när det är dags för en ny Bondfilm. Det är inte riktigt med sanningen överensstämmande, men nästan. När jag väl släpar mig till en biograf är det hur som helst så att det borde uppmärksammas med kryss i taket. Nu är det dock kutym att man inte ger sig på att rita några kryss i biolokalernas tak så jag får väl istället haspla ur mig något den här vägen för att markera att jag nu ändå en gång besökt en gammal hederlig biograf för att se en film. Och den lokal jag förärade ett besök var Rigoletto på Kungsgatan i Stockholm. Det var dock mer filmen än själva stället som drog. Det som - bland förstås mycket annat - visades var Rocketman och den filmen har jag faktiskt tänkt att jag ville se, döpt efter den eminenta låten Rocket man som den är. Det här med olika typer av dokumentärer har blivit populärt och även som i det här fallet en spelfilm om en specifik person. I det här fallet var det Elton John och hans liv som skulle skildras och jag kan väl inte påstå att jag varit något superfan av mannen med de ofta stora och annorlunda glasögonen, men jag var ändå tillräckligt nyfiken för att vilja se filmen. I samma genre kom ju för inte så väldigt länge sedan filmen Bohemian rhapsody som behandlade Queen och framför allt då frontfiguren i det bandet, Freddie Mercury. Och den var ju bra. Och nu var det alltså om Elton John i Rocketman. Jag har väldigt svårt för musikaler och det var i stycken lite av musikalfilm över Rocketman, men det var ändå snyggt gjort så det fick passera. Det var intressant att se hur den unge Reginald Dwight skildrades, innan han blev artisten Elton John, och om man får tro det som visades var han närmast ett underbarn rent musikaliskt, lite som Mozart kanske. Det blir väl åtminstone nu det eftermäle han får efter den här filmen. Det och det med det tilltagande missbruket som blev en central del i historien. Vänskapen mellan Elton och parhästen Bernie Taupin var fint skildrad och de verkade hitta tillbaka till varann mot slutet efter att ha glidit isär. Det var fint att se hur Elton genom att bara titta på Bernies texter kunde sätta melodi till dem. Återigen om det helt stämmer med verkligheten, men genom att det skildras så blir det liksom sanningen och det stämmer säkert bra med hur det var. Elton skildras som något excentrisk och det som skulle föreställa första spelningen i USA var häftigt presenterad. Ibland undrade man hur man lyckats få till det som visades, både i den scenen och någon ytterligare. Man kan väl inte räkna med att allt är exakt framlagt som det verkligen var, men det var intressant att få lite mer kunskap om en av de ändå riktigt stora och filmen kan sammanfattningsvis sägas vara sevärd. Nu kommer den väl snart på DVD så det går ju bra att se den så också. Men bio är ändå alltid bio hur det än är. Jag har sett Elton John live tre gånger, i Barcelona 1992 och sedan på senare år i Malmö och inför en massa folk på Gröna Lund. Om man vill se lite av hur det såg ut när Elton John framträdde på Gröna Lund 1971 kan man göra det på SVT Play. Det kan vara intressant inte minst om man sett filmen om hans liv. Elton på SVT Play: https://www.svtplay.se/video/1...