Santa Monica

”Jag har varit överallt, i Paris och Panama, men jag har aldrig mått så bra som i Santa Monica” sjunger Ulf Lundell och stavar det ”S:t Monica” i låten med den titeln från mästerverksalbumet Club Zebra. Låten i sig är hatälskad av publiken eftersom många tycker att det kan bli lite väl mycket av ”oh oh”-ande i den. Jag gillar den, men nog kan det bli lite mycket ”oh oh” ibland. Den där turnén som följde på Club Zebra-albumet var verkligen fantastiskt bra. Det var The Last Waltz-inspirerad dekor på scenen och allting var stort. Det var långa konserter och det kändes pampigt med den snygga scendekoren och allt. Albumet och turnén var döpt efter sedan länge nedlagda rockklubben/livestället Club Zebra i Kristinehamn, där Lundell spelat, och till dess ära hölls turnépremiären i den staden. Jag var tidigt på plats vid konsertlokalen för att rekognoscera hur det såg ut med insläpp och att parkera och en lite lätt vilsen Malou von Sivers med fotograf frågade mig hur man hittade in till centrum från där vi var. Jag hade just kommit därifrån och kunde vägleda dem i någon mån med hur de skulle förflytta sig. Malou hade intervjuat Lundell – eller skulle göra det – i samband med premiären. Om det är stadsdelen eller snarare staden Santa Monica och dess strand i Los Angeles storstadsområde Lundell sjunger om vet man väl inte helt säkert, men sannolikt är det väl så. Det är i alla fall den mest kända platsen med det namnet och som Lundellfantast ville jag förstås vallfärda dit. Och nu är jag här. Efter en natt på ett hostel vid Venice Beach har jag gjort den lilla förflyttningen till ett annat vid Santa Monica State Beach och det känns ju bra. På plats liksom. Förr eller senare hade jag nog hamnat i Santa Monica ändå, men att Lundell (sannolikt) besjungit platsen triggar förstås. Det finns en väldigt lång strand på ön Boa Vista, Kap Verde, som också heter Santa Monica. Den kan också rekommenderas ett besök. Den var åtminstone när jag var där för några år sedan helt utan några hotell eller någonting (och kommer så nog att förbli eftersom området är naturskyddat) så vill man ta en extremt lång strandpromenad utan att störas av andra – kanske något för Lundell – kan man bege sig dit. Så lång strand som där är det inte i det här Santa Monica, men ganska lång är den och den övergår i att bli Venice Beach söderut. Och nog är det snarare detta kaliforniska Santa Monica Lundell sjunger om. Och även här är det så här års relativt folktomt på stranden. Jag kan tänka mig att det är lite annat mitt i sommaren. Nu är det ändå vår fortfarande även här och temperaturmässigt bara lite som svensk sommar eller kanske försommar. Jag har några sista dagar på min resa genom USA här i Kalifornien och Santa Monica var förstås en av de platser jag ville besöka här. Hur mycket mer det blir i LA-området vet jag inte. Det känns mest stressigt att försöka klämma in alla sevärdheter på ett fåtal dagar så jag lämnar förmodligen mycket av det därhän till en annan gång. Det är en bra ursäkt att ha för att komma tillbaka. Om sådan skulle behövas. Eventuellt ytterligare bilder från Santa Monica med omnejd får komma i framtida blogginlägg. Nu har jag liksom bara just kommit hit. Jag har inte kollat upp den detaljen ännu, men även om det finns visst mått av public transport tror jag att det kan vara en god idé att hyra bil de här sista dagarna av resan. Då kan jag cruisa fram längs Hollywood Boulevard, Santa Monica Boulevard och annat lite som jag själv vill. USA är trots allt bilens förlovade land. Men först kanske lite tid på Santa Monica-stranden.