Should I stay or should I go?

Idag är det precis ett år sedan jag skulle ha suttit på flyget hem från Kap Verde. Jag hade bokat med brittiska TUI från Sal 26/3 2020 kl. 16.30 med framkomst till London Gatwick 23.05 och sedan med Ryanair från London Stansted 9.10 nästa morgon, till Kastrup 11.55. Då hade jag varit på svensk mark igen kanske någon timme efter landning på dansk. Så var det tänkt, men så gick det inte riktigt. Eller inte alls närmare bestämt. Det hände mycket på kort tid sedan spridningen av coronaviruset av WHO deklarerats att vara en pandemi och som en följd av det ställdes Ryanairs flight in. Det visade sig att även Norwegians flygningar från England till Skandinavien ställdes in och några andra alternativ hittade jag inte heller. Det skulle alltså lämna mig strandsatt i London om jag åkte med TUI-flyget till Gatwick. Nu vet jag inte ens vad som hände med det flyget för så dags som det skulle lämna Sal hade väl både Storbritannien och Kap Verde stängt sina gränser så om det flyget överhuvudtaget gick gjorde det det tidigare än 26/3. Det var inget jag blev informerad om, men å andra sidan hade jag inte haft i England att göra om jag ens kommit med planet eftersom man stängde sin gräns där och jag heller inte kunde ta mig till Danmark eller Sverige. Nej, min chans var nog om jag en förmiddag någon vecka tidigare i all hast slängt ihop det som skulle med, slängt mig i en taxi och på vinst och förlust åkt till flygplatsen. Jag minns här inte datumet exakt, men det var i alla fall så att jag gick till TUI:s kontor och där utanför – man fick inte gå in längre p.g.a. coronarisken – pratade jag med en personal som sade att det sista planet till Skandinavien skulle avgå si och så dags den dagen. Det var till Kastrup. Jag hade varit i kontakt med både TUI och Ving i Sverige och förhört mig om möjligheten att i den speciella situation som det var kunna köpa enkelbiljett hem med dem trots att de egentligen inte säljer biljetter så från Kap Verde, men svaret blev att det fortsatt var på det viset och om det skulle ändras skulle det komma på deras hemsida. Det är förstås möjligt att det ändå – till okänd kostnad – hade gått att köpa biljett av TUI på flygplatsen, men det kändes för ovisst. Med på det där planet till Köpenhamn kom Björn Borg med fru Patricia och fler i samma sällskap. De hade lyckats boka på sig där, men så hade de också flugit med TUI ner så det gjorde det kanske lättare. Inte heller de visste säkert om de skulle komma med, men det lyckades för dem. Jag hade träffat dem dagen innan och de hade bestämt sig för att åka hem trots att deras plan var att stanna längre. Kanske hade det varit bäst att göra den där chansningen för mig också, men när jag fick veta att det var det sista planet till Skandinavien handlade det om ett fåtal timmar och riktigt så förberedd var jag inte på att åka, att hals över huvud kasta mig ut till flygplatsen. Hade det funnits ytterligare flyg några dagar senare hade jag hunnit förbereda mig på att åka och kanske då chansat på att köpa biljett på flygplatsen, men som det var nu kändes det som att det var alltför snabbt inpå. Jag stannade. Det skulle väl lösa sig att komma hem senare den våren, tänkte jag. Några ögonblick av tvekan var det väl ändå då för nu kanske ett år och en vecka sedan. Skulle jag stanna eller försöka åka? Jag valde stanna-alternativet eftersom det kändes så chansartat, osäkert och i högsta grad hastigt påfluget. Nu ett år senare är det väl lite av samma läge, om än inte med samma tidspress. Kap Verdes gränser var stängda längre än kanske alla andra länders, i sju månader har jag för mig att det var. Efter det tog det ytterligare ett par månader innan de första internationella flygningarna till och från Sal, ön jag befinner mig på. Det tog heller inte länge innan de flygningarna upphörde – det handlade möjligen om några veckor – och nu har det kommit en del uppgifter om flyg, men datumen flyttas fram hela tiden. Det handlar förstås om pandemins utveckling i Europa och även här. De senaste dagarna har det ökat kraftigt med antal fall här på ön. Från att ha legat på noll, ett eller två aktiva fall under en lång tid är det nu plötsligt uppe på tresiffrigt enligt de officiella uppgifterna. 158 var siffran igår. Det kan förstås göra att uppstart för flyg ytterligare försenas. Under en period har polska turister flugits hit och att ta sig hemåt med sådant flyg kan möjligen vara den säkraste, enklaste och billigaste vägen hem, men nu är det tal om nya restriktioner i Polen så det känns inte aktuellt att på allvar undersöka saken ännu. Jag vill inte fastna i Polen om man från polskt håll kanske plötsligt kommer på att man måste sitta i karantän där. Allt kan ändras från dag till dag eller åtminstone vecka till vecka. Faran med att boka med exempelvis TAP till Portugal är också stor när det kommer till att flyg blir inställda. Jag tycker att jag hör flera som bokat, fått flyg inställda och inte fått pengar tillbaka. I bästa fall blir det kanske voucher att använda på kommande flygningar, men hur många sådana behöver man? Jag har ännu inte sett röken av någon återbetalning för mina tänkta flyg 2020 även om Ryanair påstår att de betalat tillbaka. Vart de skickat de pengarna är skrivet i stjärnorna. Jag får se om jag orkar ta en ny dust kring det där. Det var inga astronomiska summor så det är nog bara att räkna med att de är förlorade. Nej, det är inte lika lätt att resa som det en gång var! Nog både vill och behöver jag komma hem snart, till våren eller åtminstone framåt sommaren, men det är inte helt lätt att veta vad som är bäst, att stanna kvar ett tag till eller försöka ta sig hem. Nu börjar det kännas osäkert här också med spridningen av coronaviruset, men det känns inte bättre att åka hem. Med rådande vaccinationstakt i Sverige lär det dröja länge innan jag får möjlighet att få något vaccin. Det känns inte som att man kan känna sig säker efter sådant heller, men lite bättre ska det väl ändå kännas. Än så länge är det verkligen inte mycket av flygmöjligheter som finns, om ens några utöver de till Polen, så ännu lär jag bli kvar ett tag till. Helst skulle det bli lite säkrare med att jag verkligen kan ta sig hem hela vägen innan jag åker och jag vill i möjligaste mån undvika inställda flyg med i så fall nya påtvingade (och dyra) PCR-tester innan det går att åka. Idealet vore att kunna boka så nära inpå som möjligt så att så lite som möjligt av käppar kan komma att sättas in i hjulet, så att säga. Frågan om att åka eller stanna kvarstår, men till slut kommer jag förstås åka. Jag har tecknat reseförsäkring april ut, men misstänker att det kommer att bli att förlänga den något. Jag får se hur det utvecklar sig helt enkelt. Med både det ena och det andra. ”Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö”, som Pippi Långstrump uttryckte det. Tur att man inte är snusare!   Hälsar eder strandsatte.