Still got the blues

1988 anordnades den första bluesfestivalen i norska Notodden, detta sedan 13 lokala bluesentusiaster ställt personliga garantier gentemot banken och efter det sjösatte sina planer. Det gick ihop sig det året och staden har sedan etablerat sig som något slags bluesens huvudstad i Norge. När man rullar in i stan möts man av en stor, snygg gammal mikrofon i storformat mitt i en rondell och den markerar väl att man kör in i en stad där musik- och framför allt då bluestraditionen hålls vid liv sedan långt tillbaka. För att bara nämna några av namnen har genom åren B.B. King, Bo Diddley, Wilson Pickett, John Mayall, Solomon Burke, Gary Moore, Johnny Winter och Van Morrison spelat på Notodden Blues Festival och när nu den 32:a upplagan av den arrangerades var Ulf Lundell en av artisterna i programmet. Ingen utpräglad bluesartist precis, men trots sitt namn presenterar festivalen en del artister med i huvudsak annan musikstil än just blues så Lundell fanns med som en del av musikfesten det här året. För övrigt den enda lundellska spelningen i Norge den här sommaren. 18.00 lördag var tidpunkten för honom. Skulle det bli en spelning där Lundell lyfte fram en del av de mer bluesiga låtar han har – det finns på albumet Lazarus till och med låtar med blues i titeln; Humbucker blues, Citizen Kane blues, Miraval blues och Graham Greene blues – för att anpassa sig till festivalen i fråga eller skulle det bli ett vanligt set? Det blev som förmodat det senare och med (väl?) det enda egentliga bluesinslaget i låten Definitivt religion. Jag tror ändå att den kanske i huvudsak bluesorienterade publiken gillade vad de såg när vår svenske Lundell med sitt band tog över scenen i en och en halv timme. Det är onekligen en jämn och hög nivå på det hela, men halvannan timme känns alldeles för kort. Det känns stympat och Lundell själv kändes lite stressad när han och övriga återvände till scenen för ett extranummer efter att för bara några sekunder ha lämnat den. ”Fyra minuter, inte ett dugg mer” varudeklarerades det innan ”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo” strömmade ut ur högtalarna till oss tillresta svenskar och norrmän som sannolikt också är bekanta med åtminstone den sången när det kommer till Lundell. Det finns inte så mycket att säga om spelningen där under tälttaket egentligen. Det kom inga dittills ospelade låtar. En bra spelning, men kort. Ett festivalgig. Och premiär för Anders Nygårds på fiol sedan Karin Hellqvist lämnat bandet på grund av nära förestående barnafödande. Som det verkar är han nu med turnén ut. Det var bra 90 minuter och någon tilläggsminut – som en fotbollsmatch alltså – från honom och övriga på scenen, men jag hade gärna sett en förlängning på 2 x 30 minuter. Plus straffläggning. Bluesfestivalen i Notodden verkade väldigt välorganiserad och trevlig och den lär nog leva vidare länge till. ”All blues kommer från Grekland” har Ulf Lundell uttryckt det någon gång, men det stämmer nog inte. En del kommer från Notodden. Och framför allt till. 31 år efter den första festivalen är den still going strong och detta år kryddades alltså programmet med Ulf Lundell.P.S. Jag tog ingen egen bild på rondellmikrofonen så jag får helt fräckt låna en från nätet.