Sweet home Alabama

Hyrbilen jag har för tillfället är hyrd i en vecka och även om jag inte är helt nöjd med den tar den mig ändå runt hyfsat. När jag lämnade Atlanta (som blivit som en bas eftersom jag nu för andra gången hyrt bil där och även då ska återvända dit med det hyrda) var grundtanken att direkt i denna andra omgång med bil därifrån ta sikte på Memphis. Och efter ett par dagar där fortsätta ner till New Orleans. Jag ändrade mig dock i sista minuten sedan jag fått ett namn, Helen, på den där staden med den bayerska bebyggelsen i bergstrakterna norr om Atlanta. Istället för att köra västerut körde jag därför först norrut från Atlanta. Om Helen skrev jag i ett tidigare inlägg och även om besöket där inte blev så långvarigt drog tiden iväg och jag insåg att jag inte skulle palla att köra hela vägen till Memphis den dagen. Det tycks hela tiden dyka upp saker längs vägen och frågan är väl snart hur jag ska hinna ta mig över till Los Angeles i tid till mitt flyg hem. Jag inser att jag i praktiken knappt rört mig något alls i västlig riktning från utgångspunkten Miami dit jag flög och tiden krymper ihop. Jag har flyg hem bokat från Los Angeles. När jag lämnade Helen bakom mig hade klockan redan hunnit passera två på eftermiddagen och att köra hela sträckan till Memphis den dagen kändes inte längre görbart. På min väg från Helen passerade jag genom North Carolina en liten bit innan jag var tillbaka i Georgia och det var efter körning bergstrakterna sedan bara stora motorvägar. Det flyter på bra på dem när det inte är stopp i trafiken. När jag passerade utanför Atlanta igen – ständigt detta Atlanta! – var det dock nästan totalstopp ett tag eftersom en olycka inträffat och när det ändå stod stilla passade jag på att se till att på mobilen göra en motellbokning till ett lite random ställe en bit längs vägen, då en bra bit in i Alabama. Jag hade kollat upp lite olika alternativ, men inte bokat eftersom jag tänkte att jag ville hålla det öppet utifrån hur långt kände att jag orkade köra. Valet föll på ett motell som hette Grand Palace Inn i Huntsville. Det lät ju stiligt på namnet och det låg som det kändes lagom långt längs vägen utifrån att det redan började kännas segt att köra. Med tidig start nästa morgon skulle jag kunna få en hel dag i Memphis trots denna övernattning. Sedan det släppt i trafiken vid Atlanta fortsatte färden i god marschfart och efter ett tag rullade jag in i nästa delstat, alltså Alabama. Där möttes man av en stor vägskylt med texten Sweet home Alabama, sannolikt uppkommen efter att Lynyrd Skynyrd haft succé med låten med det namnet. Det kändes ju välkomnande. Snart satte det till att regna en del så det såg inte så lovande ut inför åtminstone den kvällen. Jag har för mig att det var en del åska också, åtminstone på håll. Det var nog risk att det skulle bli dåligt väder även i Memphis. Efter lite stopp för snabbmat, tankning och inköp av förnödenheter kom jag fram till motellet i skymningen och det kändes skönt att göra stopp där. Vid det laget hade regnet också just upphört. Jag kunde parkera alldeles utanför rummet och så dags hade det blivit drygt 50 mil körda den dagen så det fick verkligen räcka. Jag såg fram emot lite sömn innan vidare färd nästa dag. Sweet home Alabama. I nuläget är jag i New Orleans och eftersom bilen ska återlämnas i Atlanta i övermorgon och det är närmare 80 mil dit känns det nog rimligt att även denna gång – i morgon natt – ta en övernattning längs vägen. Och även denna gång då i Alabama. Bilen ska dock vara tillbaka i Atlanta halv 10 på förmiddagen så helst ska det inte vara alltför långt kvar att köra den dagen. Det är möjligt att jag om det känns bra ångar på hela vägen till Atlanta i morgon och tar in någonstans där, men det känns nog mer rimligt med något i Alabama och sedan tidig avfärd därifrån nästa dag. Det är fortsatt kort planering som gäller. Och jag har ännu inte bokat något som tar mig från Atlanta i västlig riktning, åtminstone en bit på väg mot Los Angeles. Det löser sig nog.