Trash

Nu är fyrfacken här, det moderna sättet att slänga sopor. Åtminstone i min kommun har det här alternativet nu lanserats och med ett lägre pris än vad det varit om man valt att fortsätta med den gamla hederliga tunnan var valet enkelt. Så nu ska Kjell sortera. Källsortera.Jag blev kontaktad av Janne, min granne, för några veckor sedan och han undrade om jag var intresserad av att dela tunna, något som tydligen var en möjlighet med det här nya. Janne hade redan pratat sig samman med mina grannar rakt över - det är danskar som bara är i huset periodvis - och de hade bestämt att dela. Jag tänkte lite på det och kollade upp saken. Jodå, man kunde vara tre hushåll på samma tunna. Eller tunnor rättare sagt. Det är två nu och av någon anledning töms den ena varannan vecka och den andra bara var fjärde. Visserligen har jag varit en ganska stor producent av sopor genom åren, men de här nya är i sig ganska stora - men har kunnat se dem på återvinningscentralerna - och med lite anpassning till det nya kom jag fram till att jag nog skulle kunna få ner sopproduktionen tillräckligt för att kunna dela med mina två i ärendet aktuella grannar. Det lät som en bra lösning och kostnaden skulle ytterligare kapas lite grann eftersom vi är flera som delar. Dessutom skulle Janne fixa i ordning en liten plats åt sopkärlen så att det såg lite ordnat ut, på ungefär lika långt avstånd för oss alla tre att gå, och jag kände att det bara var skönt att slippa ha soptunna drällandes utanför huset hela tiden. Visserligen en liten bit längre att gå, men i gengäld kan man då i de nya sopkärlen slänga lite av glas, plast, tidningar, kartonger etc och kanske slippa köra till återvinningen så ofta som varit fallet nu. Blir det mycket kan man förstås ändå göra det även fortsatt och så lär nog ske, men med alltså lockande lägre kostnad för själva sophämtningen tedde sig detta nya som det klart bästa alternativet. I förra veckan kom så de nya sopkärlen ut en sen eftermiddag och det var ju klart att det inte skulle fungera helt friktionsfritt. Vi hade fått beviljat att dela på tunnor på tre hushåll, men lik förbaskat satte det lokala företaget som ordnade med det hela ut tunnor hos oss alla. Så nu står två stora åbäken hos mig, två hos mittemotdanskarna och två borta där de ska vara. Det ser väldigt uppställt ut med så mycket av soptunnor överallt, men det får väl företaget se till att rätta till. Galen tunna. Gör om, gör rätt - liksom. Det blir nog bra i slutänden, men än så länge har jag bara dumpat några vanliga soppåsar i en av de gemensamma tunnorna. Allt måste man ändå inte sortera. Och på sätt och vis känns det enklare att samlat ta med sig sådant som ska sorteras till någon återvinningscentral eller- station även framgent. Beroende på hur mycket det är i och för sig. En viss inkörningsperiod lär det väl bli. Första gången jag hörde talas om sopsortering var helt säkert i New York runt årsskiftet 1992-93. Jag bodde när jag var i New York hos en Kevin jag träffat på en resa och där skulle det under diskbänken delas upp i olika behållare. Det kändes lite omständligt och komplicerat, men det var en första erfarenhet av vad som skulle komma. Så i New York var de tydligen tidiga med källsortering. Nu tycker jag att jag varit en hyfsat duktig idiot och kört med skräp av olika slag till "tippen", återvinningen, men det är klart att det kan vara skönt att utöver vanliga hushållssopor även kunna slänga en del annat på närmare håll än tidigare. Restavfall ska man väl för övrigt kalla det där med soppåsarna nuförtiden. Det blir nog som sagt bra det här, när man lärt sig, och det känns bra med något nytt. När jag flyttade till mitt hus 1993 var det grå soptunna av aluminium (tror jag) och den kunde stå gömd på baksidan med sin papperssäck som sopåkaren vid hämtning gick och hämtade och svingade upp på axeln. Det var länge sedan det systemet försvann, men nu är det alltså (för de flesta) dags att begrava även varianten med plasttunna där man slänger bara soppåsar. Ja, eh... det här blogginlägget blev inget vidare. Det blev mest skräp av det.