Hur står jag ut

  med den här tiden med den här sortens väntan med den här sortens ovisshet   svaret är, som så oändligt många gånger förut: det gör jag inte       den här sortens ovisshet jag är dömd till den jag är dömd till den annars hade jag tagit mig ut vid detta laget det är en sjuk ovisshet när den tar sig till denna graden inuti ett garnnystan inuti ett universum av garnnystan, när existensen började som tomhet   du förändrade allt det kommer alltid vara förändrat       men som alltid, det hänger på dig nu det har alltid, alltid, alltid hängt på dig       och det är min dödliga förbannelse