smak II

hahahaha     och folk säger att ens musiksmak inte har något med en att göra? jag vill ju nästan gråta   för jag insåg precis   att det är ju SÅDAN SOM JAG ÄR SJÄLV   jag är äckligt kletigt rinnande sentimental på ett sätt som nästan är svårt att sätta mina tankar runt men det är jag blandat med det lika hårda, stålglänsande     och det är ju därför om jag ska säga en enda musikgenre så det symphonic metal   det hårda med det mjuka   hur kan man älska någonting jämfört med det?(FAN JÄVLA HELVETE DET ÄR JU EXAKT SOM DU JA VAD VAR DET VI SAVAD VAD DETVAD VAR DETVADVARDETDUSA)       metall med jävligt mycket sentimentala överrinnande känslor blandat med en av dessa kvinnoröster som jag avgudat och varit besatt av sedan innan jag kan minnas (som också "råkar" vara den allra bästa av alla som tagit sig längre in än någon annan)     hur skulle det INTE kunna vara så att mitt favoritband genom alla tider är just exakt det? för det finns ju ett band det är ju självklart, för ingenting har varit mer än det lilla bandet       på ett sätt vill jag inte hålla med alla som blir besvikna när de blir mindre metall-aktiga (även om de senaste albumet delvis är mer åt det hållet igen, men inte mycket), för jag ÄLSKAR allt de har gjort (utom 1-2 snabbgjorda covers och nån demo (GILLAR det ju såklart, men inte älskar), men allt annat) men samtidigt är jag såklart besviken     för blandningen   av det Hårda och det Mjuka                                                                                                                                 den slår fucking exakt allting, min leon