Att leva med psykisk ohälsa och panikångest

Att leva med psykisk ohälsa, många stunder är det tyngre än andra. Att alltid vara orolig över kan jag göra detta utan att jag får panik eller utan att jag får ångest, vågar jag prova? vad tycker andra? vad tänker de om mig?det är jämt så mycket frågor, man känner sig osäker och sakta men säkert kryper ofta ångesten fram och sen blir det en panik attack då måste man bara få lämna allt och kanske börja om på nytt OM det änns går att gå tillbaka utan att det händer igen. Att leva med detta att inte veta att det var panikångest attacker jag fick har detta ledigt till att jag fått psykisk ohälsa då detta innebär att man känner sig trött och helt utmattad fast man kanske sovit sina 8 timmarätit den där perfekta frukosten och den där jätte goda lunchen och har fått ett full laddat batteri, men det hjälper inte för den här utmattningen sitter i hjärnan man blir så psykiskt tröttdet går inte att sova sig from det går inte att få energi genom att äta det är inte den energin som inte finns utan man blir bara helt utmattad. När jag blir helt utmattad brukar jag vilja vara själv kanske kolla någon film för man orkar inget annat i hjärnan fast kroppen vill och den har hur mycket energi som helst. Sen träffade jag min nuvarande pojkvän som förstod hur jag kände, hur jag mådde, vad jag upplevde och det har hjälp mig väldigt mycket för jag såg ner på mig själv jag tyckte jag är inte värld någonting jag är bara i vägen. Jag kunde inte förstå vad jag gjorde här men livet förändrades, han fick upp mitt själv förtroende till den graden att jag ska sluta trycka ner på mig själv och acceptera mig för den jag är, han visade mig att jag var mycket värd genom att säga det visa uppskattning osv det fick mig att tänka om, jag tänkte jag ska klara det här psykisk ohälsa och panikångest ska inte få förstöra mitt liv jag fick stöttning och styrka , mina föräldrar började förstå mer och mer vad det innebar. Jag har alltid haft hästarna som min stötting också så man får något annat tt tänka på ibland för ibland kan det vara det lilla som behövs eller att någon bara kommer och ger en kram eller en komplimang.Sen började jag på crossfitt som jag fortfarande kör och det fick mig också att hjälpa mig att jag övervinner detta jag peppade jag körde hårdare pass jag mådde allmänt mycket bättre sen kom hem till hästen och pussade på henne. Så idag har det blivit mycket lättare att vissa dagar över vinna det men vissa dagar vinner det fortfarande över mig och då blir man deprimerad och blir psykiskt utmattad men jag försöker tänka i morgon då är det jag som vinner över dig, som en liten tröst. Men detta är ingen sjukdom som syns det är bara en som känns.Men därför jag skriver detta är för det är så många som mår såhär men inte vågar prata om det men jag vill bara säga du är inte själv fast det känns så när man ligger själv och känner att  man är helt värde lös, och försök att hitta egna strategier att kanske övervinna din psykiska ohälsa också fast det känns värdelöst så går det frågan är bara hur.Hoppas jag kunde motivera någon att få lite mera kraft för att jag berätta hur detta sätt ut och ser ut för mig i vardagen.puss och kram <3