Andning, lera och post

Ibland skakar det under fötterna. Sådär som det gör ibland. När världen testar om ens grundspänning står fast. När världen testar om vi mår så bra som vi säger. Och jag gör det. Acceptera det jag inte kan förändra, förändra det jag kan förändra och hålla handen så vi håller balansen. Andas in. Andas ut.  Sen gör jag det jag kan bäst. Gör mig av med. Laddar upp och laddar ur. Pressar vad jag kan ur musklerna, lyssnar på vad kroppen behöver, och gör det ibland med pannlampa i en skog tillsammans med någon. Eller själv. Ibland med lillebror.  Det blev en alltigenom bra kväll efter en helg som bjöd på det mesta i känsloväg.Idag andades jag sol en kort stund. Det, och den korta solstunden igår, gav mer energi än det mesta senaste dagarna. D-vitamin. En underskattad liten jävel, minsann. Sen hämtade jag posten. Vissa dagar får man lite finare post än andra. Så är det bara.  02:53. Nattjobb på en för stunden *peppar peppar, ta i trä* lugn akutmottagning. Och det är bra. Faktiskt. Det är okej. JAG är okej. Det är som det är när det är som det är. Och just nu är det såhär. Och det får vara så. ❤HEJ!