En onsdagsmorgon

Att få vakna till med en liten 2,5 år gammal kropp intill sig, öppen dörr och sol. Idag igen. ❤ Låt mig säga såhär. De senaste månaderna har varit och kommer att vara lite hektiska. Jag har varit lätt överoptimistisk när jag bokat in mig på saker och ting och ibland när jag tittat i kalendern har jag i mitt stilla sinne undrat om jag varit skvatt galen. Det är då livet betalar tillbaka lite. För helt plötsligt har jag en helt ledig helg framför mig. Inte en ledig lördag - utan en helt ledig helg. Så himla skönt!  I stunder när saker inte riktigt går som planerat, när bilar går sönder och en pappa och morfar grillar på sina egna händer till exempel, handlar det för mig om att samla kraft där jag kan. I bilen på väg till och från jobbet, 18 minuter tystnad bortsett från motorn. På en promenad, för vi råkar ändå bo fantastiskt fint. När jag tränar, fotboll eller annat, och får nollställa hjärnan och ladda endorfiner. Viktiga små stunder när jag får vara ingen annan än mig. I övrigt-kategorin idag hittar vi en väldigt fin namngivning i lördags, några jobbdagar och min egen födelsedag i fredags. Jag firade med frukost på sängen, att med hjälp av pappa laga min diskmaskin och en storhandling innan vi avslutade hela kalaset hos Johanna som tagit "sånärpåenstudent". Jag fick för övrigt så fina presenter att jag var alldeles matt efteråt, men den bästa var ändå hjärtstenen som Ronja hittat, färglagt och slagit in tillsammans med ett pärlarmband. Den finaste - och den viktigaste. Nu ska jag dra igång den här dagen, brännskadan ska på sjukhusbesök i Uppsala tillsammans med pappa och jag följer med som stöd eftersom mammas gastrointestinala delar inte är helt förenliga med sår. HEJ!