Hon kom en helg

Fredag, kvart över tolv på dagen och jag vet att jag är sen. Skickar ett sms och informerar. Får svar direkt.  Sen är hon här. Hon möter mig på en tågstation, klädd i rosa regnjacka och full av packning, med ett nyfunnet pirr i magen och glitter i ögonen. Hon som fann mig mer än jag fann henne för närmare 6 år sen. Hon som såg något bortom den jag trodde att jag var.  Hon ger mig två dagar. Två dagar då vi pratar med varandra, lyssnar på varandra, går, sitter tysta, dricker vin, skrattar, äter och leker med barn som att vi själva fortfarande vore små (nästan, i alla fall). Hon äter träglass, jag snurrar karusell. Hon filmar mig försöka gå på lina, jag puffar fart på cyklar. Hon vinglar på styltor, jag lagar tacos. Jag blir arg på trasigt Internet, hon blir inte det. För sån är hon, och sån är jag.  Hon, en av mina närmaste vänner. Hon som öppnar upp sig lika mycket som hon öppnar upp mig. Hon som åker hem idag, som kramar om mig och vet att hon gjort skillnad genom att bara finnas till.  Anna, min Anna. Jag är så glad att du hittade mig och var modig nog att knacka på. Och att jag vågade släppa in dig ❤