Jag fick glitter i present

Det finns alltid ett före och ett efter. Mitt före glittrade. Jag vet att det gjorde det. Öppen och glad blick, den som spelade och hittade på bus. Den som rymde både glädje och sorg, men alltid orkade med att le. Den som ställde upp, som sträckte ut en hand och lyfte upp när egna ben inte orkade stå. Som tog emot. Även när den varken borde eller förtjänade. Den som till slut inte orkade mer. Den som bar för mycket tungt, för många känslor och trauman på alldeles för kort tid. Den som slocknade.Jag fyller 28 idag. Och för några veckor sedan tändes den igen. Blicken. Gnistan. Glittret som kom tillbaka. Skrattet. Det som kommer genuint och inifrån. Som bubblar upp tills det inte har någon annanstans att ta vägen än ut. Vid alla tillfällen. Det som varit borta alldeles för länge. Det som kostat så jävla jävla mycket. Det som fått varenda cell av mig att vilja lämna min kropp. Det som varit den ångest jag burit. Sorg och ilska. Frustration och tårar. Det som till slut lärt mig vad jag faktiskt och på riktigt förtjänar. Det som lärt mig vad jag behöver för att må bra. Det som visat vad som är viktigt för mig. Det som påmint mig om vilka som är värda att kriga för och hålla om. Och vilka som inte är det. Idag fyller jag 28 år. Och jag glittrar igen. Äntligen. Ida. Du med ögonen. Välkommen tillbaka. Jag har längtat efter dig. Var försiktig den här gången. Kom ihåg att stanna upp och andas. Kom ihåg att känna. Och känn. Allt. Det är inte farligt när det gör ont, även om det är fint när det är bra. Det går över. Andas, le, gråt och håll handen om du behöver. Du är starkare än du trodde. Än du TROR. Du förtjänar allt du inte visste att du gjorde och du är det finaste du har. Ta hand om det. Om DIG. Grattis på min egen dag idag. "Bra kämpat och överlevt såhär långt, fortsätt så!!!" Nu fortsätter vi. HEJ!