One hairy lad

Jag hoppade över influensavaccinet i år. "Det som inte dödar det härdar, jag klarar mig nog." Gissa vem som redan skrivit upp sig på listan för nästa vinters vaccinering?  Jag får aldrig feber. Eller ja, i stort sett aldrig. Jag är inte vad man så fint kallar "lågtempare", jag ligger där på 36,5-37 stadiga kroppsgrader, men får ändå aldrig feber. När jag ligger hemma och tänker att jag känner mig väldigt risig har jag typ 37,8. Skönt, förvisso, men det är inte lika kul när man har svinont i halsen, örat håller på att rinna över eller bihålorna ska sprängas och man ringer vårdcentralen. Standardfrågan är, som vi alla vet, "har du någon feber?" och när jag säger "jag vill verkligen svara ja på det, men nej" riktigt hör jag hur de antecknar i sin liggare. "Ont i örat, ej misstänkt otit." Sedan kommer jag dit med både halsfluss och öroninflammation.  När jag hade influensa för tre år sedan (jag klarade 3,5 vecka med att vara SSK till barriärpatienterna och var enligt mig själv på den säkra sidan, hah!) och kände mig svimfärdig av hängighet toppade jag på 38,6 och trodde jag skulle avlida innan Micke visade sina 40. Ridå. Jag var inte värst, så att säga.  Med det i bakhuvudet kan ni ju tänka er en Ida som bränner av med 39,7 på termometern. Jag har både hunnit skriva testamente och välja gravsten.  Vet ni vad jag älskar att göra när jag är sjuk? Duscha! Tvätta bort lukten av gammal madrass (tro mig, hur förkyld du än är så är doften av människa-under-täcke där. Med hint av svett). Spola så varmt vatten på min egentligen supervarma men ändå genomfrusna kropp att det börjar pirra i fotsulorna och badrummet blir en dimridå. Jag som inte kan använda nässpray i någon form alls (om man inte vill att huset ska se ut som en blodig scen ur Braveheart vill säga) tycker ångan är magi för mina arma näsborrar! Peta i sig lite febernedsättande inför natten, kliva in i duschen, bli asvarm, strunta i rakhyveln (det har jag gjort. Det är ingen vacker syn, men är man sjuk så är man), gå ur, frysa ihjäl, lägga sig i sängen lagom tills den medicinska vetenskapen slår till och bli varm igen. Och varmare. Och varmare. Sedan drypa i svett en stund till kroppen hunnit reglera temperaturen. (Det sista där är ju förstås inte jättetrevligt, men äh.) Men faktiskt, måste jag säga, jag klarar mig bättre än förväntat! Jag sover dåligt, men är inte yr och halsen är okej. Jag känner att någon form av skör ork finns det där (note to self: den klarar inte, även korta, promenader. Bröstkorgen kändes som att den stod i lågor när jag kom hem efter en 10-minutare i morse och med nära 110 i puls stod jag i köket med inhalatorn i handen efteråt och försökte andas normalt), och det känns skönt när Ronja blixtsnabbt blev sjuk i eftermiddags att kunna plocka fram supermorsan, ge vatten, mata med gröt, göra isglassar till frysen o.s.v. Det tog inte 5 minuter från att hon sa att det sved i ögonen tills hon frossade.  Så här är vi nu, två slagna hjältar i min säng. En som antagligen kommer må piss några dagar till och en vars temp ligger närmare 39 än 40 = jag är snart frisk! Wihoo! Vatten, tabletter, nässpray, inhalationer, förarbete med slemlösande och dubbla kuddar för andningen och hostan (min). Om någon har tips för trycket i mitt högeröra mer än tryckutjämning mottages det tacksamt. Utom Nasonex då. Ni minns det där med braveheart.  Nu: sömn.  Mvh slagen hjälte (som "tycker det är lite skönt att vara sjuk för då får jag sova i din säng och prova massa tabletter") och hårig mamma (som äntrat fas: avsvettning).   HEJ!PS: tips från coachen, köp hem grejer för förkylning så det finns. Aspuckat att tydligen tro att man klarar en influensasäsong med en förälder inom vården, två barn under 6 år på förskola och nästan inga förkylningshjälpmedel hemma. Aspuckat.