Toarullar och springa inomhus

Livet är som sig bör igen! Efter några extra hemmadagar för barnen (som befann sig i det där läget när man är för sjuk för skola men för frisk för att vara hemma) är vi tillbaka i vardagsrutiner igen. Skoltaxi, fritidstider, förskola och jobb. Näst sista dagen gjorde vi det lite extra lajbans med koja framför filmen, istället för nedbäddade i soffan.  Jag är, tro det eller ej, fortfarande icke-kontaminerad! Jag är frisk, har kunnat träna på och försöka vara supermänniska (går sådär). Konstaterade att min fitbit har liiiiite problem med att registrera sträcka när man cyklar på träningscykel i vardagsrummet framför tvn och när man springer intervaller på Rosvallas löparbana, men att den i alla fall gör ett gott försök! Jag jobbade dygn igår, och hade ett sånt där dygn som innebär exakt nästan inga minuter sömn alls. För min del innebär det också att 1. När jag väl får chans att slumra till drömmer jag. Mycket. Och konstigt. 2. Min hjärna kommer på helt orimliga saker vid helt orimliga tillfällen. I morse, tydligen vid halv sju ser jag nu, kröp jag ner i mitt jourrum, fullt påklädd, och hoppades verkligen att jag skulle ansamla den där timmen sömn innan jag behövde vakna för hemgång. Drar täcket över mig... sluter ögonen... hör den enda bilen före oss få larm... tänker "skit också"... och sedan från ingenstans dyker ett rim upp i min trötta skalle. "Nu är det verkligen kris, nya rullar till varje pris." Seriöst, hjärnan? Det tar mig ungefär två minuter att komma på de två rim som föregår min nyss uppkomna rimrad.  Innan mamma och pappa renoverade sitt badrum (typ 2011?) och alla år innan dess från min födsel har de haft en hängare för toarullar på en krok i badrummet, med dessa texter dolda under sig. Så när man hade två rullar kvar syntes text 1, vid en rulle kvar text 2 o.s.v. Ni fattar. Den försvann där någonstans, i samband med renoveringen.  Och strax innan 06:30 efter ett helt sömnlöst dygn i februari typ 8 år senare bestämmer sig alltså min skalle för att "precis DET HÄR är värt att lägga energi på att börja tänka på nu!". Resten av mig tyckte att det var en sjukt dålig grej att lägga energi på faktiskt. Hade tanken kommit till mig under eftermiddagen idag så visst, välkommen, men just där och just då? Rimligheten? Noll komma noll. Max.   Jaja. Nu fick ni i alla fall ytterligare ett blogginlägg att läsa om insidan på min briljanta och fascinerande (heh) hjärna.  Och nej, jag fick inte den där timmen jag hoppades på. Och Freja, vars förskola har planeringsdag idag, höll på att mögla av uttråkning över mitt supertrista sällskap. Bra grej dock att hon blev superglad när Ronja kom hem och ställde upp på ALLT utan gnäll med henne. Ännu bättre när hon fick mikropopcorn till mellis för att jag inte orkade pyssla i ordning annat när jag äntligen lyckats sova en stund. Sammanfattningsvis en bra dag, ändå. Jag hade ett väldigt trevligt jobbdygn, Ronja lagade middag nästan helt själv med lite assistans av mig och var så stolt efteråt att hon fick en energiflipp i soffan och floss-twerkade, och det börjar bli dags att göra (TIDIG) kväll. Bra liv! HEJ!