I mitt sagoland, där vi ses och umgås en stund

Nu i Mars var det hela 6 år sen min baby daddy lämnade oss.Det känns som en galet lång tid, och jag kommer nog aldrig helt & hållet vänja mig vid att han inte är här längre.Kommer alltid finnas en liten svart fläck inombords där sorgen grott in sig för att kunna göra sig påmind lite nu & då. Klart att sorgen blir lättare med åren, liksom mjukare och rundare på något vis. Den hugger inte likadant i bröstet, men nog känns den ändå.  Mitt minne drogs tillbaka till en morgon i somras när jag vaknade i tårar. Tårar av lycka till följd av en dröm där Robin hade fått en biljett tillbaka från döden för att komma till vår värld och spendera en dag med mig och barnen.”Men vi har bara den här dagen” var han väldigt noggrann med att poängtera.  Vi spenderade dagen med att åka karusell och äta våfflor tillsammans med barnen. Solen sken och vi sprang runt i gräset och på gatan utanför huset där vi bodde för 10 år sedan.Huset som var min första bostad efter att jag flyttade hemifrån. Huset där jag blev gravid första gången och som är så starkt förknippat med Robin och hela den kärlek som kastade omkull mitt knappt sextonåriga jag som hamnade där av en slump.  Därefter gav han mig en bunt sedlar på grund av sitt smått dåliga samvete över att ha lämnat mig som ensamstående med våra två barn. En gång varje år brukar jag drömma om Robin efter det att han gick bort, och det här var helt klart den tydligaste och mest känslosamma av alla de drömmarna.Det finns många av våra dagar jag bär med mig i minnet, och det här förblir en utav dem.De som säger att drömmar inte betyder något har inte drömt på riktigt.  Tacksamhet och kärlek är allt jag känner för att vi fick den här dagen, om än på ett undermedvetet plan. Men den betydde verkligen allt.Gång på gång kan jag förundras över att jag trots allt bara levt i 27 år, när det sett till upplevelser ibland kan kännas som om jag borde vara minst 43.Tiden med Robin var liksom i en annan livstid. Som i en annan värld.Det är väl det som gör det så magiskt när vi då och då lyckas hitta varandra i ett mittemellanland. Ett sagoland.