~ 2019 ~ tack för allt!

...2018 var slut och ett nytt år var här. Jag hade vid den här tiden varit utan stadig inkomst sedan november, det började bli riktigt svårt och ohållbart nu när mina sparade pengar var slut. En tung känsla av att vara en ekonomisk börda för mina föräldrar hängde över mina axlar och jag tog alla tillfällen till arbetspass jag kunde få. Det kändes som om jag var tvungen till det och just då fanns det inte några andra sätt att få in pengar eftersom jag redan hade sålt min kamera för att kunna överleva under denna svåra ekonomiska tiden.Jag fotograferade inte längre för min skull eller för att det var roligt, någon inkomst gav det inte heller då. Jag kände under fotograferingarna att jag oftast bara utnyttjades som gratis arbetskraft och inte fick något tillbaka, kreativiteten var som bortblåst. Trots ekonomiska svårigheterna i början av året kämpade jag på, resultat på min fotografiska resa visades i Nordanstigs kalender där mitt fotografi hamnade på framsidan. Stolthet fyllde min annars så oroliga, stressade och utmattade kropp. Jag kunde känna hur kroppen började ge upp, allt jag ville göra var att dra iväg och gömma mig. Jag kände mig så otroligt fångad i situationen jag befann mig i att jag bara ville fly.Några fina presenter delades ut från vänner och bekanta, bland annat en present som har hjälpt mig genom olika renoveringsprojekt under året. Stort tack återigen Malin! Jag började fundera kring framtiden och främst yrken inom hörsel och som första steg besökte jag sjukhuset för att få veta mer kring jobbet som audionom på ett sjukhus. Tack Hudiksvalls Sjukhus som tog emot mig och gav mig så mycket viktig och fin information!Februari blev en månad fylld med kärlek i form av dop, alla hjärtans dag och min egen födelsedag. Trots massor av kärlek så var denna månad också full av sjukdomar, min katt blev sjuk och därmed gjordes det ett besök till veterinären på min födelsedag. Fin present från sin katt… Dagen efter blev jag i min tur sjuk och det höll i sig i några veckor, firande av min födelsedag blev framskjutet till mars.Under mars månad växte saknaden efter en kamera, speciellt då jag ofta passerade något jag ville föreviga eller berätta om. Våren började närma sig och det var dags att planera årets renovering. Då jag ofta behövde distraheras från mitt dåliga mående samt få utlopp för energi under sömnlösa kvällar så startade jag med renoveringen genom att börja måla i mitt kommande kök. Hur slutresultatet skulle bli visste jag inte då, men vita väggar skulle det vara som bas och projektet ”Fridas nya kök” påbörjades! I slutet av mars var saknaden så stor efter en kamera att jag påbörjade planeringen av olika fotoprojekt, både som motivation till att börja fotografera igen men också som motivation att samla pengar för inköp av en ny kamera.Det hände mycket under mars, jag fick bland annat också ett samtal från arbetsförmedlingen som berättade om sitt misstag sedan november 2018. Nu var jag äntligen inskriven fastän retroaktiv och skulle nu äntligen få stadig inkomst varje månad. Lättnaden över ekonomisk trygghet sköljde över en sliten och orolig själ. Men på grund av misstaget från 2018 så var detta bara början av ett växande berg av pappersarbete och min kamp mot arbetsförmedlingen samt försäkringskassan påbörjades.April, sista arbetspasset gjordes för denna säsong och personalfest hölls, det var faktiskt rätt trevligt. Detta var månaden jag samlade energi då det försvann en hel del energi utöver tjafset med arbetsförmedlingen och försäkringskassan eftersom det skedde en hel del tunga saker i privatlivet där personer som jag tycker om åkte in och ut på sjukhus eller var svårt sjuka. Ingen visste riktigt hur det skulle sluta. Jag var fruktansvärt utmattad efter vinterns stress, otrygghet, oro och jobbande. Jag försökte att inte känna efter så mycket hur allt stod till utan låtsades hellre som ingenting och gömde alla känslor eller snarare brist på känslor, då jag oftast kände mig tom. Jag lyckades med en mysig resa till Söderhamn i april. Varje gång jag är där känns det som jag hittar nya bitar av mig själv och fylls på med massor av kreativitet och kärlek. Jag var även på barnkalas och många andra fina sociala träffar i april som också gav energi, men mest energi fick jag av alla möjligheter jag tog att befinna mig utomhus i solen som gav mig D-vitamin.Årets första fotografering gjordes i maj med härliga Christina som förvånade mig genom att bland annat hoppa ner i vad jag tyckte var iskallt vatten och tillsammans skapade vi massor av fina bilder men framför allt minnen! Denna fotografering gav så mycket och gjorde mig starkare samt mer hoppfull inför framtiden, för med denna nya kamera skulle jag äntligen kunna uttrycka mina känslor och funderingar.  I övrigt under denna månad försökte jag fylla på energi med hjälp av naturen, tid för mig själv och positiva tankar. Röstade även i EU-val, där jag fick känslan av att ha tillräckligt stor makt för att kunna påverka något och den känslan var bra för mig. Annars kändes det mestadels kaotiskt och okontrollerbart i mitt liv för övrigt då jag fick tålmodigt vänta på nästa steg eftersom beslutet och makten inte låg i mina händer just då. Mycket energi gick åt när min katt återigen blev dålig och mycket kretsade kring dålig hälsa hos mina närstående.Juni, sommaren hade officiellt börjat! Mamma hade semester och jag lovade mig själv att sommaren enbart ska fyllas med fina minnen och positiv energi! Den tunga biten av våren skulle lämnas bakom mig och fokus på nuet skulle finnas istället för på det förflutna. Min katt Curre fyllde 3 år, det finns en sådan stor tacksamhet över hur han finns i mitt liv och hur han hjälpt mig i mina riktigt svåra stunder! En mäktig känsla av hur stark familjens kärlek är förgyllde mitt liv och känslan av hur jag med deras hjälp kan bestiga vilka berg som helst.Några personliga höjdpunkter från starten av sommaren var när jag och Anna firade Victorias examen med ballonger och presenter och jag personligen även gjorde årets första dopp samma dag. Min ”Lillebror” Andreas fyllde år, så honom firade vi och det var en perfekt sommardag på många sätt. Victoria och Anna som också kallas för mina ”systrar” och jag åkte i juli till deras mysiga stuga, även en resa till Furuvik gjordes under juli. Det var stressigt för mig att hålla Furuvik hemligt men i slutändan gav det så otroligt mycket och jag tycker att det förde oss tre samman mer att åka dit. Ännu en höjdpunkt i juli var när min tremänning Andreas från Norge hälsade på och vi fyllde vår korta tid tillsammans med resa till Sundsvall, stranden, minigolf och massor av andra fina minnen.Antagningen till höstens termin visade resultat, äntligen började saker och ting röra sig sakta mot rätt håll för min del fastän det inte var helt färdigt med den ekonomiska biten. Ett besök på dragracing under motorveckan i Hudiksvall fyllde mig med energi och det var en dag med blandade känslor då jag var där med min pappa. Vi två som allt för sällan åker iväg för att umgås eller hittar tid, vi fick äntligen till en dag tillsammans! Jag älskade varje minut!I slutet av juli hade min katt Curre varit ensam nästan en hel månad då katten Göran försvann i början av månaden och vi började titta efter nya familjemedlemmar. 28 juli träffade vi Birk och Mattis för första gången och det kändes helt rätt från första stunden!Augusti, jag tog allt vad sommaren kunde ge, speciellt ihop med Victoria och Anna, för nu var det dags att planera inför hösten och Anna skulle därmed tråkigt nog flytta. Birk och Mattis hämtades och fick flytta in hos mig medan renoveringen pågick hos föräldrarna. Min egen renovering pausades på obestämd tid och en resa till Söderhamn gjordes för nu skulle äntligen den sedan länge planerade fotograferingen med Frida och Malin göras. Det blev en fotografering med mycket känslor och systerskap som också var temat!Denna månad påbörjade jag även höstens studier och det tog inte lång tid innan jag undrade vad jag hade gjort som valt att studera en kurs inom matematik!?! Motivationen var ändå hög och glöden inombords sprakade, för detta skulle jag klara!September, hösten började kännas vid och ett fotoprojekt om psykisk ohälsa fick fokus, där text ihop med foton med Christina som modell fick jobba ihop. Äntligen fick jag uttrycka mina känslor, men det var svårt att öppna upp efter att ha stängt in så mycket under årets gång. Hälsingemarknaden som är för min del är ett stort tecken på att hösten har anlänt blev av och som alltid är det en fin tidpunkt med möjlighet att träffa älskade och saknade personer i vimlet.En del av gamla Frida började återvända och ibland kunde jag känna en känsla av lycka, det började lätta och kände mig inte alltid så nedstämd. Dock blev jag, på grund av att jag så länge haft hög stress, sjuk som i sin tur skapade stor press på mig för att komma tillbaka till studierna och göra matematikprovet som var planerat. För självklart blev jag sjuk precis innan provet.  En del av renoveringen hos mina föräldrar började nå slutmålet och man kunde se resultat från årets arbetsinsats. Birk och Mattis flyttade in till föräldrarna i oktober då hallen hos dem började på att bli färdig och katternas första utflykt utomhus gjordes. Jag kunde nu fortsätta renovera, först på listan var att måla klart mina vita väggar i köket. Tyvärr så räckte inte färgen hela vägen, men nästintill färdigt blev jag. Jag fick även besök av Helena, en mycket fin person som delar mitt fotointresse och dessutom har en egen fotostudio i Hudiksvall som jag får låna ibland. Victoria gjorde en övernattning och det var så otroligt mysigt då vi inte hade träffats ordentligt på ett tag då. Första snön föll men stannade inte kvar, senare samma månad kom min farmor och farbror hit för att hjälpa mig att överraska mina föräldrar genom att bygga ihop en garderob, startskottet på att fixa till ”annexet” som vi kallar det. En plats där vi har grundvärme på och förvarar saker som behöver stå inne. En stor grej denna månad var publiceringen av ett blogginlägg där jag talar om ätstörning, främst min egen erfarenhet kring mat och att även jag förmodligen har en ätstörning. Det var både stressigt och ångestladdat att skriva om det, jag kände mig så öppen och "naken" att det skrämde mig. Det verkar inte som det var många som såg det och tog del av det och det blev till slut inte så laddat som jag trodde det bli. Månaden fylldes också med sorg eftersom en mycket fin lärare somnade in, det gjorde ont och skapade mycket funderingar kring liv och död.November, man tänker på halloween! Jag tänkte också på det men också på hur otroligt trött och utmattad jag var, efter bara några få timmar i vaket tillstånd så somnade jag på alla möjliga och omöjliga ställen, det gick inte att hålla sig vaken fastän jag försökte. Jag har förbrukat alldeles för mycket energi och på sistone haft mycket svårt att "ladda batterierna".  Jag tog mig tid till kvalitetstid med min familj och vänner för att jag kände ett behov av det, då jag har kämpat så hårt med diverse olika projekt och behållit tålamodet i vad som känns som en evig kamp med försäkringskassan och arbetsförmedlingen som aldrig tar slut. Morfar flyttade till ny lägenhet, både tid och energi gick åt till det samtidigt som studierna i rasande takt fortsatte framåt mot nytt matteprov och turligt nog blev jag godkänd här också.Nu när jag skriver detta är det början av december, månaden med stort D. December är oftast den månad då jag och många fler reflekterar över året som gått, men i år finns det ett behov hos mig att se framåt istället för att blicka bakåt. Så jag gjorde en sammanfattning och återblick på året förra månaden så nu när december är här så ka jag förhoppningsvis befinna mig i nuet, med ett lugn och tillåta kärleken tillsammans med ljuset få ta plats i mitt liv. December ska bli årets första och sista månad som jag är lycklig, utan några funderingar kring förflutna, nuet eller framtiden. Jag ska lämna min del av psykisk ohälsa bakom mig så gott jag kan, allra främst ska jag vila från de olika områden jag fått slåss mig fram igenom under årets gång och även känna tacksamhet över att jag nu har det bättre ställt ekonomiskt än i fjol.När 2020 anländer hoppas jag på att få känna frid och hopp om en finare framtid som dessutom är lugnare och stabilare.  Så ett stort tack 2019 speciellt för alla fina människor och stunder jag fått med dessa! Låt nu 2020 bli ett år med mindre sorg, stress och sömnlösa nätter. Mer av kärlek, vila och inspiration samt lättare att leva.