Nice to meet ya, but goodbye 2020

Efter ett år som detta behöver jag verkligen reflektera över min personliga resa och vad som hänt, bra som dåligt. För även om året har mestadels varit mörkt och dyster för många av oss, så måste det väl ha funnits guldklimpar och magiska stunder? Det fina som vi bör hålla hårt i och ta med oss in i det nya året, INTE det negativa. Så detta inlägg kommer jag försöka fylla med mina finaste minnen från i år men också vad jag har kämpat med, det är också fint att minnas för att se hur stark man blivit och vad man bör vara stolt över.   Januari: Min fina morfar fyllde år och en stor släkt samlades för att fira. Detta är ett kärt minne för min del eftersom min familj är en gigantiskt del av mig och det jag anser är mest värdefullast. Det som ger mig kraft, mod och energi för att orka med.  Det som givit mig mycket styrka under detta långa år är minnet av morfars ordentliga, varma och trygga kram. Även hans ord "klart det finns kramar över till dig!"  efter jag skämtat och sagt att det kanske tagit slut på kramarna eftersom han innan hade kramat om alla mina mostrar, kusiner, kusinbarn och deras respektive.  Morfar och många av mina fina släktingar har jag i dagsläget inte träffats sen i januari, saknaden är stor efter er och jag tänker på er ofta! Tacksamhet fyller mig med värme att vi hann fira morfar och träffas allihopa innan Corona började härja ordentligt. En dag ska vi ses för kramkalas och firande av vår fina familj!  Februari: Jag blev 25 år, siffran och åldern som jag inte ville nå. Ångest, depression och negativitet formade denna månad FÖRUTOM på min födelsedag då mamma bland annat tog mig på en överraskningsresa tur och retur till Sundsvall. Hade inte Covid-19 funnits så var tanken från allra första början att vi skulle ha varit i Stockholm tillsammans med min tremänning oh hans pappa för att fira min tremänning och mig som båda fyllde 25 år!  Lustigt nog var det just min födelsedag som var var första dagen på länge som jag lämnade allt förutom fokus på nuet och omgivningen. Jag accepterade inte min nya ålder förens långt senare men det var skönt att under en dag få slippa den gnagande fokus på min ohälsa. Bara känna mig normal, avslappnad och omringad av människor som älskade mig.  Jag nådde även kunskapskraven för godkänt inom matematik några dagar innan min födelsedag, ett tungt och svårt ämne för min del. Det krävde mycket energi, tid och viljestyrka från mig men det var min största present till mig själv att klara detta! Mars: Kursen inom Naturkunskap klarades av och äntligen var jag behörig till Audionomprogrammet. Jag var ändå osäker på om det var det jag ville, så jag valde att läsa kursen Specialpedagogik 1 för luska fram mer kring vad jag ville och i väntan på att ansökningsperioden inför hösten skulle öppna.  Juni: Förberedelser inför sommarens stora fotoprojekt gjordes under hela denna månad, det var annorlunda att bygga upp sin egen rekvisita och planera projektet in i detalj. Äntligen började vi också närma oss slutet på nästintill ett års planering av detta projekt. En mycket fin dag jag minns var den dagen vi testade kläder, makeup och hår inför fotograferingsdagen. Precis som inför en föreställning hade vi vårat "generalrep" innan det blev dags för showtime! I denna period använde jag ofta en tröja med texten: "Hell was boring" och det var precis vad jag i denna period lämnade: helvete. För det var tråkigt där och jag valde att göra vad jag kunde för att må bättre! Jag började klättra upp mot himlen för att lämnade mörkret bakom mig som följt med mig under vintern och våren som hade varit fylld till max med psykisk ohälsa. Jag började se ångest, depression och självmordstankar som personer som jag slog till med knytnävar tills de stupade, jag skulle vinna dessa fighter och stå som vinnare helt enkelt. Inget skulle hindra mig!  Juli: En hel helg gick åt till för att klara av fotografering inför det stora fotoprojektet, det var egentligen för lite tid men vi gjorde det bästa av situationen och det var roligt fastän utmattningen hängde över oss alla efteråt. Vi fortsatte efter en paus att jobba med projektet därefter genom urval och bildbehandling, det tog fram till slutet av augusti innan vi var helt färdiga och kunde visa upp slutresultatet. Under denna månad började jag med brutalt ärlighet mot mig själv och andra, det gjorde fruktansvärt ont i vissa fall men att vara ärlig gav i det långa loppet mer och jag kände hur tunga stenblock försvann ur min ryggsäck med alla problem samt funderingar jag hade. Vissa förhållande bröts och andra stärktes av ärligheten. Augusti: En månad med stora förändringar och allt förändrades, Personligen var det dags för att packa ihop och flytta. Min nya lägenhet fanns i Leksand och ett års utbildning inom teckenspråk stod på agendan. På sociala medier valde jag att vara tyst under hela sommaren om att jag skulle flytta, vilket jag är i efterhand glad för eftersom det visade sig vara helt fel för mig och det var skönt att jag berättade muntligt och enbart för några få viktiga personer om flytten. Mitt hjärta hörde hemma i Nordanstig, min identitet definieras inte av min hörsel och jag sökte inte alls efter teckenspråkets värld just nu. Jag sökte något annat och min familj är alltid min högsta prioritet. Även kvalitetstid med dessa!  September: Eftersom jag flyttade hem igen så blev det en hög prioritering att vinterrusta huset, så trasigt fönster lagades och nya luftvärmepumpar installerades bland annat. Tidigare under året hade jag sparat och levt ekonomiskt snålt, nu kunde jag plötsligt leva, renovera samt fixa min bostad. Något annat växte också fram denna månad och det var en Youtube-kanal med Frida Stål, där vi vid tillfälle spelade in små avsnitt om våra dikter och fotografiska tolkningar. Eftersom en fotoutställning inte var aktuellt på grund av Corona så var detta bästa lösningen och vad roligt det var att starta upp det, lika så driva det!  19 september började jag även på mitt sovrumsprojekt genom att riva ut garderober och glasfiberväv, det blev ett större projekt än väntat och är ännu inte helt färdigt i december 2020 (Men det blir superbra!)  Oktober: Ännu mera renovering, men denna gång fick elektrikern hälsa på och jobba lite! Arbetet inomhus pausades lite för att prioritera utomhus då ingången till mitt hus behövde ett vindskydd, även så nya luftvärmepumparna. Jag påbörjade även en praktik på ett Djurkollo som enbart var tänkt fram till november men förlängdes året ut.  November och December har rusat förbi mig i form av praktik, fotograferingar, bildbehandling och renovering. Även mycket vila och fokus på min egen hälsa har prioriteras. Idag tittar jag tillbaka på ett år då det mestadels har varit ett långt och jobbigt år med mycket invändig kamp, sökande efter mig själv och försökt bygga upp mig själv!  2021 tänker jag fortsätta försöka bygga upp mig själv, mitt mående och använda min tid tillsammans med andra på ett sätt jag tycker det görs sig värdefull, energiskt och kärleksfullt!