Till er lärare

Jag tänker tillbaka på vilka fantastiska lärare jag har mött under min livstid. Ofta hyllar vi människor alldeles för sent, personligen försöker jag alltid lyfta människor med glädjande ord och denna gång vill jag lyfta lärarna. Orsaken till att lärarna är i fokus är främst att det finns alltid någon som har lärt dig något, men just i detta fallet är fokusen mest inom skolans område.  Sen om det mest beror på att jag har funderar på yrket eller bara känner att dessa människor behöver få veta att de är värdefulla och viktiga för andra, det låter jag vara osagt för mitt tack är till alla lärare!  Men här några som gjorde det där lilla extra under mina skolår: Den första personen som dyker upp är Tommy som jag tyvärr inte personligen fick uttrycka ett ordentligt tack till. Ännu en bidragande orsak till att jag extra mycket vill skapa en hyllning till alla lärare. För efter Tommy tänker jag på hans sambo Kerstin. Jag tror att jag har lyckats någorlunda med att tackat Kerstin de senaste åren men återigen vill jag ge henne ett stort tack!  För att hon med sin eget passion för musiken gav mig en knuff in i en magisk värld med både teater och musik genom skapande av alla dessa soaré som vi elever hade. "Prinsessa söker man" och "80 minuter runt jorden" för att nämna några.  Tack vare Kerstin fick jag även min första kontakt med filmkameran som var en slags presentation av kameran, något som skulle få stor betydelse senare i mitt liv! Spolar vi tillbaka i tiden till den händelsen som jag minns som starkast är efter att jag hade filmat alla medverkandens namn i en reklamfilm så fick jag en komplimang som fick mig att växa ytterligare tre centimeter och sträcka på mig av stolthet. Orden var något i stil med "Vad bra inspelat! Stadigt och det utan stativ! Jag är imponerad!" Sa Kerstin. Från Kerstins kreativa musikaliska lektioner så tänker jag på Brita som höll i lektionerna inom bild. Mitt favoritämne trots att jag enligt egen åsikt inte kunde rita och det fanns så många andra som var bättre än mig. Men ändå utvecklades jag och fann en trygghet i att experimentera med färg, form, material och allt som kunde rymmas inom bild. Sedan bild dök upp på skolschemat för min del så har det alltid funnits en lycka i det enkla och exempel på det var att blåsa upp en ballong, riva sönder tidningsremsor och limma fast det på ballongen för nästa lektion måla den. Ack den var så sne och ful den "skålen" eller vad jag nu gjorde för en herrans massa år sedan. Men att arbeta med händerna gav mig så mycket lycka! Det var även början på mitt synsätt på och uttrycket "Även i det fula finns något vackert"! Bilden har alltid på senare år varit mitt sätt att kommunicera och utöver det så har jag på sistone tagit upp mycket av mitt skrivande. Det mesta är på svenska, det tar mig till Åsa. Första minnet av Åsa ger mig alltid ett stort leende och skratt för hur kan man inte bli glad över en sådan cool tjej med kort häftigt hår och stövlar?!? Jisses, där kan vi verkligen tala om någon som stövlar rakt in och bryter alla versioner om hur en lärare är och ser ut!! Något jag fullkomligt älskar är att jag minns att jag tänkte "stövlar?!" och kanske kändes tanken omöjlig för mycket beror på att jag personligen alltid får skavsår av stövlar och kan inte gå i sådana, hellre smala höga klackar då! Det gjorde att jag fick sådan respekt för Åsa som hela dagarna gick i stövlar, trygg i sig själv och ännu bättre blev det när hennes lilla följeslagare till hund ibland var med. Tillsammans med Åsas personlighet blev lektionerna riktigt avslappnade och roliga! Naturkunskap och Matematik var inte riktigt mina ämnen där jag kände mig riktigt duktig, snarare att jag kände mig riktigt korkad som aldrig fick till det rätt men jag minns med positivitet både Håkan och Lillemor. Håkan för hans kommentar efter ett prov "Du, det där var faktiskt ett klokt svar för det hade jag inte tänkt på! Jag vill bara att du svarar på lite fler frågor så är det bra sedan...".  Det var nog första gången jag kände att jag faktisk hade kunskap och klokhet, inte var en dumbom.  Lillemor minns jag speciellt hur vi mot slutet av 9:an kämpade på för att jag skulle få godkänt inom matematik medan resten av min klass var på klassresa, jag minns speciellt hur hon ritade upp en taxibil och punkt A samt B. Lite fler uppgifter på det och frågan var hur mycket kostade resan? Jag fundera, svarade och fick i ensamhet fundera återigen efter gett ytterligare fel svar. Jag försökte och misslyckades för tredje gången men fjärde gången fick jag äntligen godkänt på uppgiften efter en liten ledtråd om vad jag missade att räkna med: första sträckan. Många av dessa lärare är de som gav hjälp inför livets första viktiga sträckan som skulle forma mitt samt andras personliga resa i livet. Det var en del lärare som kom och gick under 7-9:an lika så de andra årskurserna men de är ändå värd sin lilla hyllning för att de fanns där att räkna med för och att lektionerna hölls som planerats när det oväntade skedde. Sist men inte minst inom lärare i årskurs 7-9:an vill jag tacka Anita som höll i Hemkunskap. Jag kan än idag minnas dofter och smaker av allt gott vi bakade och tillagade! Mumsigt värre och speciellt extra tack för att du lät varje individ smaksätta efter eget tyckte samt smak eller med hänsyn till allergier. Att du lät det finnas en bas under varje lektion som kunde utvecklas på så många sätt helt enkelt! Sedan en riktigt bonus var att vi fick alla recepten på allt vi tillagat i ett häfte för framtida bruk! När det gäller yngre årskurs så tänker jag på Eva som också tyvärr avled innan jag personligen kunde tacka, hon var verkligen en stöttepelare i mitt liv och hon kanske även inte officiellt var en lärare men i mina ögon var hon lärare och främst inom livserfarenhet som jag skulle få nytta av långt senare. Hon som bland annat tränade mig extra inom balansering så jag senare kunde gå i trappor som "normala" människor gör, gav extra stöd för att jag skulle hänga med på lektionerna och en massa annat fint. Jean, Mark, Karin, Marie och många fler från den tiden tack för en givande skoltid när jag var liten, för glädjen och kreativitet ihop med att ni tvingade ut oss fast vi ville vara inomhus helst. Haha! Övrig personal från 7-9:an som förtjänar ett extra tack och en ros är Karin och Susanne "Summan" som drev ett fint café. Stället där vi fick vila genom att spela kort, få energi genom att kunna köpa lättare mat mot en liten slant och bara vara i nuet. Christina för tröstande ord i en mörk tid i mitt privatliv.  Som alla elever gör så växer de och kommer upp i högre studier. Gymnasiet anlände och direkt tänker jag på Eva för hur hon fick uppmärksamhet och samlade oss alla genom ropa rakt ut något som liknar "kuckeliku!" som om vi elever var små kycklingar som skulle följa hönsmammans order och återigen bröts mina visioner om hur en lärare bör vara! Även hennes klädstil var mer konstnärlig än "normal" lärarklädsel och alltid så färggrann! Genom det oväntade och dessutom ha en personlighet på ett avslappnade glädjande sätt vann det mitt gillande direkt. Ännu bättre blev det under alla roliga lektioner med henne för hon brann verkligen för sitt yrke! Lisa som höll i engelskan, jag kan inte glömma något jag fick för mig att det kallas för "Stålmans-posén" som hon lärde ut i slutet av gymnasiet. Den gav mig den extra knuffen jag behövde för att våga ställa mig och sälja in mitt UF-företag i en tävling på skolan! Jag som varken ville synas eller höras kunde nu stå som stålmannen med stadiga fötter brett isär och stark hållning framför publik och dessutom få lite ”mer smak för det". Lisa,  jag önskar att du fortsätter lära ut den till fler, please! Den var så bra och verkligen ett värdefull verktyg när man ska stå och prata inför andra som man ibland måste! Helena var en riktigt stöttepelare i samband med UF-företagande, det var som att hon gav en extra knuff inom den personliga utveckling för min del och det är en ära att än idag följer många av dessa lärare från gymnasiet min fotografiska bana med intresse fortfarande! Lärarna Jonas, Lars, Lennart, Marie, Anna och många fler från gymnasiet ska också ha en blomma ihop med ett stort tack! Som ni märker har det varit många lärare som satt spår hos mig, några har jag tyvärr glömt eller inte fått namnet på och det gör mig otroligt ledsen för jag vill verkligen uttrycka ett stort tack från mitt håll! Samt att jag som gammal elev inte vill känna att jag inte glömt någon. För alla är lika viktig och har en roll i den stora världsbilden, för alla lärare som jag mött har lärt mig så mycket och… Till VARJE lärare vill jag avslutningsvis säga att var och en av kanske undrar om ni gjort tillräckligt eller om ni räcker till? Kanske kämpar ni på i motvind och det kanske känns som det inte ger något resultat? Funderingar på att byta jobb? Ni ska veta att en person som en gång var eller är er elev, hon eller han såg er och ser er än idag. Ni räcker till, ni gör tillräckligt och det ger resultat även om det kanske inte märks på en gång. Elever som har sett och följer er blir inspirerad av det arbete ni gör, för ni gör en hjältinnas eller hjältes jobb! Var en av er förtjänar flera gånger om en stor famn med blommor, en korg med godsaker och en kram med orden "Tack för allt, jag både såg och hörde dig!" Speciellt tack till er som både gör det där extra och dessutom lär ut saker så som ärligheten i att det är okej att vara sig själv, mod i att våga ta sig an utmaningar, kreativitet inte har några gränser och att ni dessutom låter ni era elever flyga fritt istället för klipper deras vingar! Tack!!