Gayfamilj?

Många, som inte tillhör hbtq-världen, tror att vi är en enda stor lycklig gayfamilj. Så är dock inte fallet, som de flesta av er redan vet. Varenda gång jag är ute på gayklubb blir jag påmind om hur många av oss egentligen fungerar.Visst, det finns en hel del strul i heterovärlden också, men eftersom den är så pass mycket större och valet av uteställen betydligt fler, så märks det inte på samma sätt.Något som speciellt utmärker sig, förutom fjollornas små dramatiska utfall, är den subtila elakheten mellan oss flator. Ett exempel är när jag var ute under Malmös motsvarighet till Priden - Regnbågsfesten. Jag stod och pratade med Miss Inga medan min flickvän stod och småpratade med ett ex, vilket inte bekom mig överhuvudtaget. Det var först när min flickvän skulle presentera mig för exet, som demonstrativt vände ryggen mot mig, som jag med en suck mindes hur hela ex-grejen egentligen fungerar.en annalkande explosionAtt klafsa runt i gaygeggan har sina för- och nackdelar och något man måste vara medveten om är att det lurar minst ett gammalt ragg eller ex i skuggorna. Har man riktig otur så har de med sig sin nuvarande flickvän, som inte alltför sällan visar sig vara ett svartsjukt monster. Eftersom exet vill vara sin nya flickvän till lags så lufsar hon nedslaget därifrån medan det osynliga kopplet skaver lite lätt. Tittar man riktigt noga så ser man alla förtrycka känslor av svartsjuka, äganderätt och obearbetade känslor ligga som en dimma över lokalen. Hos vissa kokar det över, vilket de stackars vakterna fått erfara, men oftast lyckas flatorna lägga locket på strax innan den annalkande explosionen.   den lyckliga gayvärldenJag börjar vänja mig vid detta beteende som jag förundrades så över i början när jag delade mångas åsikt om den lyckliga gayvärlden. Personligen skulle jag ändå önska att flatorna tillät andra att leka i deras sandlåda, kanske till och med låna ut sina spadar då och då och inse att man faktiskt kan leka många på ett och samma ställe fastän man kanske bråkat lite någon gång förut.