Jag ska prova ut rullstol på fredag.

Jaha, det här känns både positivt och negativt. Rullstol. Känns så definitivt. Men bra. Men svårt...  Jag vill inte, eftersom jag inte vill va sjuk. jag vill klara mig själv. Jag vill bli bättre. Jag vill inte heller ha ont. Jag vill inte ramla.  Så jag både vill och inte vill ha rullstol. Jag längtar och jag bävar. Det här känns så konstigt, eftersom jag i alla år sagt till mig själv att jag har ett öppet och icke dömande förhållningssätt till alla människor. Och till de som drabbas av skador och sitter  rullstol. Till de som är födda med funktionsproblem.  Ha, jag sitter till och med och undrar över vilka ord jag ska använda. Vad är politiskt korrekt.. Vilka fraser ska man använda sig av och så handlar det om hur jag ser på mig själv. Och bara ordedt problem är relevant för mig eftersom det är ett problem, hur jag ska ta mig fram. Ett problem eftersom jag är hungrig och inte kommer ut i köket. Ett problem, eftersom jag tagit en promenad och står ett kvarter bort ifrån mitt hus, står och tittar på det och inte kommer hem.  Rädd för hur relationen till andra människor förändras, eftersom jag rent fysiskt hamnar i underläge.  Jag har en transportrullstol hemma och den har jag haft sen min nackoperation sommaren 2018. (läs lite mer i min beskrivning) Och när jag sitter i den gillar jag inte hur jag blir kortare än alla andra, och måste titta upp. De måste se ner på mig. Det blir ojämt.  Konstig idé jag har i mitt huvud, jag skäms för att må bra och sitta i rullstol. Låt mig förklara. Självklart är det ett behov som finns om man nu sitter i rullstol. Men eftersom jag kan gå korta sträckor så skäms jag över att jag sitter i rullstol, när jag kan använda mina ben. Min fysioterapeut hävdar att jag inte kan gå, eftersom jag efter ca 100 meter ramlar. Och då behöver man stöd för långa sträckor. Min hjärna behöver tydligen dammas av. Tänka om och tänka rätt.  Jag tycker om mode och design, höga klackar och make up. I min hjärna blir det en konflikt med rullstol. Helt ärligt måste det vara något fel på min hjärna!! (OBS! Jag är ofta ironisk.)Bara för att jag är med rullstol, så behöver min vardag levas i Uggs, Onepieces och uppsatt hår i tofs.Sökte på nätet efter fashion och wheelchair, och hittade bland annat den här bilden. Visst kan man få va snygg och sitta i rullstol???