Slå mig hårt i ansiktet

I've never heard silence quite this loud. Vad ont det gör, att känna allt på en och samma gång. Jag har så mycket negativa känslor inom mig nu som blommar upp. Klockan är 00:14 och jag sitter med min dator och gråter i en tom lägenhet. Jag tycker inte om att vara ensam när jag är ledsen. Och just ikväll känner jag mig mer ledsen än vanligt.   Just ikväll behöver jag att allting är bra med mig och Emile. Att vi inte tjafsar. Jag behöver att Julia är i Sverige och inte lever ett drömliv där jag är osynlig. Jag behöver att mamma sover i sin säng här hemma, bara är där. Jag behöver lyssna på Thomas Stenström en stund till.   Jag var modig idag. Jag åkte till konventet i Gamla stan, det för ungdomar som är anhöriga till alkoholister. Det var totalt skitläskigt att gå in där bland glada ansikten som alla kramade varandra. Jag kände ingen där men blev snabbt välkomnad som att jag aldrig varit någon annanstans. Det var både skönt och överrumplande. Jag skulle prata först. Dela med mig av mina erfarenheter och mitt liv. Min uppväxt, min underbara far som tagit till alkoholen, och allt annat. Jag fick säga en mening med min vanliga röst och sen kom tårarna. Jag satt i ett rum med tio främlingar och grät som en bebis. Det var befriande och konstigt på samma gång, vad säger man liksom för att de ska kunna förstå? Ingenting, tydligen, då alla där bara fattade automatiskt. Mina problem kändes triviala i jämförelse med många andra modiga som satt där.    Jag trodde att jag skulle känna mig mindre utanför och mindre konstig när jag gick därifrån men det känns värre just nu. Jag känner mig helt plötsligt ännu konstigare just för att jag fått bekräftat att jag kanske behöver det här stödet och att jag inte har haft det så lätt ändå. Innan var det så lätt att trycka bort de tankarna och de känslorna men nu ligger de och kokar på ytan. Precis under huden, uppe i huvudet. Marzena pekade på sitt huvud och visade att "där, Pima, sitter alla känslorna till slut". Så himla nära. Det gör att minsta lilla tanke får mig att explodera.    Om mamma var hemma nu hade hon sagt till mig att jag är trött och att känslorna förstärks. Jag vet att det stämmer. Jag har lyssnat på samma låt under det här inlägget och jag gråter bara mer och mer. Vad skönt det skulle vara utan problem.    Jag vet inte varför jag känner mig så ensam när jag har människor omkring mig. Jag ska försöka sova.