00.18

Nu gör det ont. Det värker. Psykiskt. Var längesen jag kännt såhär. Inget up för o va glad. Mat är meningslöst. Vad är ens solljus? Hur skrattar en? Måste en gå upp ur sängen? Till vadå ens? Träning? Köket? Ut? Meningslöst. Allt. Ungefär så känns det. Som att vart jag än går måste jag släpa efter mig en påse med ett ton tunga stenar, o vem fan pallar det? Påsen kommer troligtvis gå sönder och jag har inte styrkan att släpa dem. Så jag ligger kvar. I min säng. Tills det är över.