TROTS ATT JAG VAR NÖJD VAR JAG FORTFARANDE SÄMRE ÄN NÅGON ANNAN

En grej som jag har tänkt på länge och velat skriva om är självförtroende. För mig är detta ett ord som upprepats väldigt mycket under min tonår och jag tycker det på något sätt är väldigt viktigt att prata om. Jag kan tänka mig att många som läser min blogg anser eller tror att jag har ett väldigt bra självförtroende. Jag går på mycket events, träffar väldigt många nya människor och bloggar om mig och mitt liv dagligen vilket kanske speglar en person med väldigt gott självförtroende. Men så har det inte alltid varit och hade detta varit Rebecka för några år sedan hade jag inte gjort något av dessa grejerna. Som jag förstår det så är självförtroende och självkänsla två olika saker? Självkänsla handlar om att man inte är nöjd med sin kropp eller hur man ser ut och självförtroende om att man är tveksam över sin tro att kunna prestera och det är detta jag har haft mest problem med. Jag har aldrig känt mig bäst på något och det tror jag är grunden till att jag hade väldigt dåligt självförtroende under en period i min tonår. I högstadiet fick jag bra resultat på proven men det var alltid någon som fick bättre än mig och trots att jag var nöjd var jag ju fortfarande sämre än någon annan. Jag förstod heller ingenting av matematiken i skolan men samtidigt låg min vänner tio sidor före mig i matteboken och fick högsta betyg på proven, ännu en gång var jag sämre än dem andra. När jag sedan fick upp ögonen för bloggandet och jag såg möjligheten att göra något jag älskar och anser mig vara duktig på hade jag detta dåliga självförtroende gnagandes i huvudet hela tiden. Jag tackade nej till events för jag ansåg mig inte bra nog att åka dit, trots att jag hade fått äran att bli inbjuden? Tankar som att de kanske hade skickat inbjudan fel eller att jag ändå inte skulle passa in bland dessa profiler kom upp och jag tackade nej. Helt sjukt. Allt detta begränsade vem jag var och sedan kom jag till insikt att det jag höll på med inte var mänskligt. Varför skulle jag tacka nej till saker jag älskade bara för att jag själv inte ansåg mig bra nog att åka dit eller göra den saken? Jag bestämde mig för att inte längre begränsas av mina egna tankar eller prestationer och började ta klivet ut ur denna dåliga självförtroendets bubbla och detta har jag min fina mamma att tacka för. Hon hjälpte mig att acceptera att jag är bra precis som jag är och trots att jag inte får lika bra resultat som mina vänner betyder inte det att jag är sämre som person, jag är bra på tusen andra saker. Hon fanns där bredvid mig hela tiden och stöttade mig så att jag idag inte längre begränsas av ett dåligt självförtroende och detta vill jag inte att ni ska göra heller. Jag är säker på att det finns många av er där ute som är osäkra på er själva när det gäller att prestera men stå på er, lyft fram det ni är duktiga på och jämför inte er med andra. Du duger precis som du är and say no more.