Rehabilitering trots usel sjukvård

Jag gör så gott jag kan och försöker lita på mig själv.  Dessa dagar har fokus legat på att träna upp rörlighet i mitt knä. Var på återbesök på sjukhuset i fredags, och blev så besviken på den sk vård och hjälp man får. Ville så gärna göra en ny röntgen för att se hur min läkning gått, om det skulle vara möjligt att gå snabbare fram med min rörlighetsträning, men icke sa nicke. Det var helt omöjligt att ens få prata med läkaren jag tidigare haft. Det enda som gjordes vid besöket var att öppna upp min ortos 30 % enligt någon standardmall som de använder. Helt sjukt! Alla behandlas lika, oavsett om det är en vältränad 30-åring eller Agda 85 som ska rehabiliteras.  Jag blev hemskickad med tre övningar som jag skulle göra 15-20 upprepningar av ca 4 ggr per dag. Vad är det? Jag körde stenhårt och tränade mitt knä flera timmar första dagen. Jag har bråttom. Vill träna upp rörligheten snabbt. Är helt säker på att de skulle kunnat öppna upp mitt knä ytterligare, om det bara engagerat sig i hur just mitt enskilda fall ser ut. Det måste ju vara skillnad på hur snabbt man läker och hur vältränad man var innan olyckan osv. Förstår att det blir enkelt och billigt för vården att behandla alla lika, men för mig som patient är detta katastrof. För mig betyder en vecka mer eller mindre jätte mycket. Varför ska patienter lida i onödan? Först om två veckor ska jag enligt sjukgymnasten öppna upp ortosen ytterligare, till 70 %. Med denna takt kommer jag inte hinna komma igång och lära mig gå riktigt innan min Kanada resa i slutet av juni. Jag blev så ledsen och besviken på mitt bemötande på sjukhuset i fredags. Jag skrev till och med ett meddelande till läkaren och bad om hjälp av en sköterska att lägga det på hans bord för att få någon kontakt, och en vädjan om att få göra en röntgen för att se hur jag läkt. Självklart har ingen ännu hört av sig, och nej jag är inte förvånad. Det var liksom mer vad jag väntade mig. Tyvärr!!!!!!Även innan mitt återbesök i fredags ringde jag ortopeden och bad om att de skulle ringa upp ang en röntgen, vilket de lovade att göra men ingen gjorde såklart. När jag frågade ang detta vid mitt återbesök påstår de dock att de ringt vid flera tillfällen för att meddela att det ej är nödvändigt med en ny röntgen. Det är bara det att ingen har ringt mig, och när jag påtalar det går det ej att prata med den fanatiska sköterskan som ändå hävdar att de ringt, inte bara en, utan flera ggr utan att få tag i mig. Jag dubbelkollar vilket nummer de har, och det är rätt nummer. Det är lönlöst att upplysa om att ingen ringt, för hon står på sig att de visst har ringt. Det står på lappen hon har framför sig. Jag inser att det är ingen idé att säga emot, för står det på lappen att de har ringt så är det så. Att jag haft telefonen med mig hela tiden, att jag har en iphone där jag kan se alla missade samtal spelar ingen roll. Hon har RÄTT! Jag är bara en jobbig patient som inte gör som de säger. De vet bäst!!! Ska man bli frisk får man helt enkelt behandla sig själv. Jag har därför i samrådan med min kiropraktor bestämt att köra ett eget program, öppna upp ortosen och träna rörlighet i mycket större skala redan nu. Det är jätte viktigt att komma igång med rörlighetsträningen. Det är så otäckt hur snabbt funktioner försvinner. När ortosen öppnades 30 procent och jag skulle böja på mitt knä så kunde jag inte böja på knät. Det spelade ingen roll hur jag försökte. Det hände ingenting. Riktigt otäckt. Efter några dagar så fungerar nu böjningen, redan på första försöket. Träning ger färdighet.Nu håller vi bara tummarna att detta går framåt med en rasande fart så att jag snart kan gå normalt igen, vilket icke är fallet i dagsläget. Även fast jag har lite böj på knät fungerar inte gången. Jag vill gärna gå rakbent, och det känns som benen ej passar ihop. Det känns som jag har fått två olika långa ben tillhörande två olika personer som jag ska försöka gå med. Bara att jobba vidare.....