Angående julen

Vera vill hemskt gärna träffa jultomten och informera honom om att hon vill ha Anna och Elsa till julklapp. Hon har inte specificerat desto mera, så jag antar att såväl pussel och leksaker som kläder funkar. Jag misstänker ju att hon får det vare sig hon hinner informera jultomten eller inte, men vi ska ändå på jakt idag. Han brukar röra sig i alla butiker irriterande ofta närmare jul, så jag hoppas att vi för en gångs skull ska få ha nytta av det idag.  Jag har gjort en av tre "praktikdagar" den här veckan, så efter nästa veckas torsdag då den sista är inplanerad tar jag jullov. Det är så knäppt på något vis att julen kommer så fort på i år. Brukar man inte hinna längta och höra julmusik i många veckor, hinna avslöja till en och annan vad deras paket innehåller, äta sig trött på konfekter, jultårtor och pepparkakor och hinna börja drömma om vår och all things grönt istället för rött? Jag tycker precis att jag bongade den första gården med julbelysning i fönstret förra veckan. Jag har köpt två konfekter, och det är ingenting. Tänk hur många sorter som finns kvar i hyllorna! Det är nästan så man får panik.  Julstämningen har helt uteblivit i år, men det får vi nog finna oss i. Jag hoppas bara att Vera känner av den ändå.  Julafton kommer förmodligen att bli till hälften rolig och till hälften ledsam då vi kommer att sakna William så mycket. Just då borde han ha varit med, i sin tomtedräkt, och surfat fram från famn till famn. Det är nog på familjeträffar och sånt som jag har svårast. Heidi var hit häromdagen och Vera var överlycklig och sprang och skrattade och busade, och då blir det som mest tydligt för mig hurudant förhållande just jag gick miste om. Att vara den där som ger guldkant, uppmärksamhet och kärlek bortom alla gränser för att det faktiskt inte är rimligt att träffas varje dag som faster och syskonbarn.  Älskade vän. Du kommer alltid att fattas oss.