Dålig natt

Yttrade jag faktiskt orden "Vera är en fröjd att umgås med" här på bloggen igår!? Bokstavligen tio minuter innan hon blev motsatsen till just det, en fröjd att umgås med. Vi hade en så dålig natt, då Vera mest bara skrek fram till halv två. Alltså jag är så dålig på att ha dåliga nätter. Jag försöker orka och vara lugn och tålmodig och hitta på knep, men sällan fungerar något. Inte ens vad man senast satte ner timmar på att lära sig att funkar. Simon fick ta över igår, han var bättre på att lugna ner henne. Jag somnade till och med ett tag men direkt skriket tog vid igen så vaknade jag, och tog över så han också skulle få sova. Sen höll jag på, gick, vaggade, satte mig, bytte ställning, genom skrik, skrik, skrik, och i förlängning öronont. Vi prövade ta henne till vår säng i omgångar, men inget var bra heller där. Sista gången jag försökte så vaknade hon liksom helt upp, glömde allt ont och sprang på och lekte och lallade i sängen. Jag kunde inte låta bli att skratta, även fast jag fasade att hon höll på att ta morgon och inte ämnade somna om alls, där vid halv två. Fem minuter senare sov hon djupt i sin egen säng.Om man bara kunde förstå vad det är som händer sådana gånger. Det skulle göra det så mycket lättare att hantera hela situationen, och man skulle inte behöva oroa sig över att hon har ont någonstans heller. Gammal bild.